Efter en maffig juldafton är en frisk promenad det bästa man kan göra på juldagen. Då vädret här hoss oss var allt annat än inbjudande för pulkaåkning, skridskor eller längdskidor så bestämde vi oss för att åka över vattnet till Drottningholm.
Man säger att man vill ha en vit jul och det kan man ju säga att vi fick fast inte på marken utan i himlen – aldrig sett en sådan vit himmel med ett vitt dis över hela området. Dimman var tät och mystisk.
Trots sin allt annat än juliga stämning var det så vackert, så stämningsfullt och mysigt.
Som ur en film tycker jag.
Gjorde allt i min makt för att skapa en vit jul.
När man inte vet vad som är upp och vad som är ner.
Den fula ankungen fast sötaste svanbebisen. Så nyfiken och gullig.
Träden som skuggspel nästan.
Sen kom vi då till Kina slott. Det är ju så otroligt vackert alltså. Sina färger och med sin arkitektur. Det blev många spännande frågor från barnen.
Så exotiskt och spännande det måste varit när det byggdes för folket att skåda. Drakar, palmer, blommor, frukter – så mycket nytt.
Mannen med hatten och mustaschen.
Så stilla. Inte en vindpust, inte en fågel som lät. Allt var helt stilla.
Och jag förundras alltid – hur kunde man tycka att en naken kropp med hjälm var något smart att återge, ha ha.
Sedan hem till julmyset inomhus igen. Redo att gå på gottabordet och julmaten.
