Jag har varit på lyran, konditori Lyran menar jag

Jag har helt klart varit på lyran! För första gången. Jo för nu besökte vi Konditori Lyran i Mälarhöjden. Vi hade ärende till området och tänkte att vi skulle lufta oss lite och lämna soffan lite. Då kom maken på att Konditori Lyran låg nära med fina promenadområden runt. Perfekt ju!

Och vid första anblicken av huset blev jag helt kär. Vilket hus! Vilket ställe!!!

Det var på vägen dit när jag sa att jag aldrig varit på lyran som det slog mig; men det är ju ett utryck. Att man är lite på lyran, dvs att man är lite berusad.

Inte ofta jag använder det trycket ska sägas men känns helt klart igen. Och allt har sin förklaring då detta var en gång i tiden ett nöjespalats där det alltså togs både ett och tre glas.

Å vad jag önskar att jag kunde resa i tiden för det hade jag velat se. Kan bara ana hur en massa Strindbergs-look-alikes tog sig ett par groggar och en pyttipanna här.

Men nu behöver man varken supa eller klä om till frack för att njuta av allt det härliga. Bara att kliva in och värmas av det mysiga.

Och här bakas allt själv. Helt ljuvligt!

Så här ska en kondisdisk se ut.

Som sagt; allt bakas själv så du kan ju ana den härliga doften.

Kanske inte Strindberg-outfit men baskern tycker jag ändå passade arkitekturen.

Det är detaljerna som gör det.

Det som slog mig var den enorma takhöjden. Väldigt ovanligt med sådan takhöjd här tycker jag. När vi rest till Berlin och Wien har det varit den här typen av rum. Älskar det.

Och när det finns takhöjd kan man brassa på med kristallkronor.

Den här öppna spisen skojar man inte bort.

Ligger så fint på höjden mot Mälaren. Ja, Mälarhöjden.

Kommer gärna tillbaka i vår och sommar för att sitta på verandan och uteplatsen.

Som syntes på första bilden finns det ett högt torn. Det kan man gå upp i.

Så klart gjorde vi det i väntan på våra hemrullade köttbullar och mos.

Så vackert och vi såg nästan hem till oss där väster ut.

Man kan aldrig gå fel med en köttbullsmacka. Det fick mig att vilja göra rödbetssallad. perfekt grej ju – passar till de flesta julrester.

Och sedan den där äppelstrudeln!!! My God vad god.

En sista bild på takkronan och sedan iväg.

Häftiga färger när vi lämnade Lyran. Vi ses igen, garanterat!