När maken fyllde 50 frågade många av vännerna mig vad han önskade sig. Dagens sanning är att man inte kan önska sig något egentligen då man som oftast faktiskt äger det man behöver och mycket av de där stora gåvorna vid högtider och jubileum blir mest symboler mer än använda saker. Så jag sa: han önskar sig tid med er. Så många fina gåvor var middagar, träffar och brunch ihop med vänner.
Och här var det just en sådan present som skulle bli av. Brunch på Kolmilan ute på Ekerö. Sedan att våra vänner inte bara bokat trevligt ställe utan även bokat ett helt makalöst väder var ju magiskt.
Så vackert med den höga klara höstluften och allt det blå både upp och ner.
Starkt ljus – borde ha tagit med mig solglasögon.
”Åh titta en sådan fin sandlåda!” sa jag. För nåt år sedan hade barnen slängt sig ner och jag hade behövt dra dem därifrån. Nu var det mera bara ett ”jaha” när jag uppmärksammade den.
Sådana här bufféer där det känns generöst utan att vara stora mängder uppskattar jag. Hellre mindre fat som fylls på ofta än att ett jättefat, tråg som bara står och står.
Mycket gröna rätter och sallader. Jag gick loss på alla sillar och så klart drömdemig bort till julborden…
Vi fick bordet bredvid en enorm ballongbåge. Man skulle kunna tro att det var för att fira 50-åringen.
En hel bar med sötsaker. Äldste sonen låg steget före mig och gav tips och recensioner tips – blåbärspajen var det hetaste tipset.Han hade rätt. Jösses så god!!! Tur den låg sist för annars hade jag förätit mig påsen i första vändan.
Medan solen ännu lös stark rullade vi ut mätta och glada. Vilken pangpresent som jag å barnen åkte snålskjuts på. Stort TACK A och J för en fantastisk dag och present. Säger jag å makens vägnar, ha ha!
