Solig söndag vid Vinterviken med mycket vinter i viken

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Hej måndag och TACK till alla er som på olika sätt hörde av er och sa att dels att bloggen visst syns, att ni regelbundet tittar in och att ni gillar det jag gör, främst blandningen av vad jag förstått. Och det är något jag fått höra genom mina blogg-år och det känns fint att veta att bloggen fortfarande uppskattas. Och så kul att få höra att många använder arkivet och kategorierna för att hitta inspiration, pyssel och recept. Ja ja, nu blev detta lite långt men jag vill att du ska veta att jag blev jätteglad! TACK!

Jag tog en liten bloggpaus i helgen då jag var lite mör men nu är måndagen, veckan och allt igång igen.

Helgen var mysig med vänner över på middag på lördagen men också lite ovanlig då dottern för första gången rest bort själv så det var lite tomt.

Söndagen mötte vi upp farfar/svärfar för en promenad i Vinterviken. Och den levererade väldigt mycket av just de två sakerna: Vinter och vik.

Då yngste deltagaren i vår lilla utflykt både tränat fotboll och basket på förmiddagen behövdes det omgående fyllas på med energi om det skulle bli någon promenad alls.

Pampiga Winterviken ligger ju perfekt här. Och du som kollar på Sveriges Mästerkock känner igen fasaden så klart.

Äldste sonen och jag delade på en champinjonsoppa och lillkillen valde pasta köttfärsås. Äldste sonen väljer aldrig från barnmenyn för han gillar nya smaker men lillkillen är den som allra helst väljer de gamla vanliga rätterna som alltid finns på barnmenyn. Men också som alltid tyckte han att vår soppa var godare än hans rätt. Och igen, precis som alltid, säger jag att han nästa gång ska våga ta något från vuxenmenyn. Han håller med mig men det lär bli som vanligt nästa gång i alla fall. Men plötsligt sker det säkert.

Premiär för solglasögon. Hurra!

Jag vet inte om himlen någonsin varit blåare.

Längs med viken strandpromenad finns denna spännande installation, ”Bergskatedralen”. Riktigt läcker.

Vi valde att lämna strandpromenaden och klättra upp för berget.

Med mäktig utsikt och långt långt därborta i Västerort bor vi.

Sen skulle vi vända tillbaka och av nån anledning valde vi offpist så vi hamnade i riktig otillgänglig skog med branta kliv, ishalka och täta grenar. Men det är ju det som är så häftig; trots närheten till stan och det ordnade kan man hamna i att man måste klättra med hjälpa av att hålla sig fast i tallrötter nerför ett litet stup.

Det blev ett litet äventyr ändå. Och kanske en fräken på näsan också.