[wordpay_ad type=”float” blur=1]
Grattis alla kvinnor. Idag är det vår dag. Samtidigt som denna dag är viktig för att minnas hur det var för inte så himla längesedan, när kvinnor inte alls hade samma rättigheter som män, inte ansågs vara jämlika, jämställda eller värdiga en plats så känns det sorgligt att det ska behövas en dag. Det bör ju vara en självklarhet. Men som jag säger först, det är just för att det behövs påminnas om varför dagen finns.
Det har sagts att 1900-talet var barnens århundrade. Kan det då vara så att 2000-talet är kvinnans århundrade? När vi nu äntligen har en kvinnlig statsminister, kommer ha en drottning på tronen, kvinnor på chefspositioner är självklart, med den stora våg i samband med #metoo och de nya stora mediekanalerna faktiskt domineras av innovativa tjejer och kvinnor. Det känns som om det borde vara det.
Något jag har tänkt på på senaste tiden för mig själv är ålder. Jag läste artikeln om att journalisterna Heberlein och Linderborg valde att inte vara med på bild, att de väljer bort tillfällen i media där de riskerar att synas. De ville inte visa upp sina äldre versioner av sig själv. Jag har ju valt att ha ett jobb där en del just är framför kameran och i en värld som dels är helt ny då sociala medier inte har många år på nacken men också att många av de som verkar här är unga. De blir bra på bild hur de än gör. Normen för ett vackert och säljande ansikte är ungt.
Men den köpstarkaste gruppen är ju mogna kvinnor. De som ansvarar för inköpen till hemmet, familjen och sig själva är ju kvinnor som minns 90-talet. Vill de verkligen se en 22-åring göra reklam för det de förväntas köpa?
Jag kan erkänna att jag har dragit mig för att vara med på bild jag med för det är alltid med granskande ögon de tas emot. Men va f*n, vi alla åldras och om det inte syns några ansikten efter 45 så är det ju galet! Och det jag då vill se är riktiga ansikten och inte fyllda och sprutade ansikten för de ser jag. Alla får göra som de vill så klart men det är intressant hur lika varann många blir ju äldre de blir.
(Om hur det är att ta bild på sig själv kan du läsa HÄR)
Jag ser mig själv som en late bloomer, en som blommar ut lite senare än normen och det har jag skrivit om HÄR. När jag nu kommit på vad jag vill göra, vad jag faktiskt är bra på och gör något som jag vet är uppskattat – då ska jag väl inte börja dra mig undan bara för att jag är 50 minus???
På mina tre första reklambyråer jag jobbade var jag yngst. Jag började jobba tidigt och hann med en massa så jag var väl ung och spännande väldigt länge. Sen blev jag ju bara som alla andra. Nu när jag skulle kunna vara mamma till några av mina kollegor så känner jag att jag står ut. Kanske jag då tagit cirkeln hela vägen runt och blivit äldre och spännande??? Det är ju superkul i så fall.
Skulle vara intressant att höra dina tankar om detta. Vad tycker du? Har du ibland valt att inte vara med på bild (professionellt eller på familjefoton) för att du känt dig ”för gammal”?
Jag hoppas att detta är kvinnans århundrade, att kvinnor får ta plats och framförallt att vi får behålla vår plats oavsett ålder.
Hej Innerligt tack för det Du skriver om ålder. Min mormor sa till mig när hon fyllde 90… ”Jag förstår inte vad det är för gammal tant som tittar på mig i spegeln, jag som i själ och hjärta känner mig som 23”. Det har jag tagit fasta på… jag är i själ och hjärta 23 år. Aningen svårt att intala mig att det är min faktiska ålder när jag som mormor, ser mig i spegeln. Fick dock en fin komplimang av en 18-årig kvinnlig elev. Hon sa… (i botoxens tid), ”När jag blir gammal ska jag bli som Du,… Läs mer »
Vilken underbar mormor!!! Så himla rätt. Och tänk vad hemskt om det var tvärt om. Att det var en slät hy där i spegeln men med en gammal själ! Då tar jag rynkor alla dagar i vecka istället.
Vilken underbar lärare du verkar vara som har elever som gillar din attityd. Får upp alla mina favoritlärare från förr i huvudet. De som gjorde avtryck och visade vägen.
Tack för dina ord.
Kram
Helena
Det där med foto är extremt sällan aktuellt, men visst kan jag haja till ibland framför spegeln över nya rynkor… Arbetar inom en sektor där fokus väldigt sällan ligger på utseende och dessutom är mitt fokus som fysioterapeut på funktion! Arbetar mest med äldre och försöker hitta sätt att kunna fortsätta vara aktiv med nya förutsättningar. Kanske är det därför mitt åldrande i kroppen är svårast att acceptera, att någon led här och var börjar göra ont, att mörkerseendet är sämre och att hormonnivåerna börjar förändras såhär innan 50….. Men kan absolut rekommendera att arbeta med äldre om man vill… Läs mer »
Åh så himla fint du formulerar det. Blir alldeles varm! ”Ögonen glittrar av med glädje och bus”. Precis så vill man att det ska vara för ögonen är själens spegel och själen har ingen ålder. Minns alla mina gamla tanter och farbröder jag växte upp med i grannhusen och de var ålderslösa för mig. De hade liksom allting nått på gång. De var spännande fast de var skröpliga i kropparna. Det har jag tagit med mig. Min mammas gudmor blev 104 och hon sa till mg när hon fyllde 90 att ”det är ju bara att haka på – det… Läs mer »
Så klokt och bra tänkt och skrivet! Jag har turen att ha några år äldre vänner som låter både grått hår och rynkor finnas och synas, och det har hjälpt mig mycket. Precis som Sofia jobbar jag mycket med äldre, vilket gör det så uppenbart att andra saker är viktigare än att ”se bra ut”.
TACK!!! Bra vänner du har runt dig. Alla de som liksom banat väg för mig har alltid också inspirerat och visat att det blir bara bättre och bättre. Jag kan nästan längta tills jag är ännu mer ”äldre” för nu känns det liksom lite tråkigt, ha ha. Att vara 47 är ju inte någon spännande ålder egentligen. Att vara 57 och influenser skulle vara coolare om du förstår vad jag menar. Men jag ser fram emot resan dit. Tiktok kanske dock inte är min grej 😉 Än!
Kram
Helena