”Hur får man ett personligt hem?” frågade en journalist mig för ett tag sedan. Detta är ett ämne väldigt många tidningar och redaktioner tar upp och det finns många svar för det ligger ju i sakens fråga – vad som är personligt är så klart från person till person.
Men om jag ska svara så tycker jag att din hylla avslöjar om ditt hem är personligt i den meningen att det är just ett hem och inte bara ett hus. Att den visar vem du är.
Låt mig formulera det så här: Den hylla du har i ditt hem – skapades den för att du hade saker du behövde få upp, förvara och se på eller skapade du en hylla som du sedan behövde köpa saker för att fylla hyllplanen med? Förstår du vad jag är ute efter?
En hylla som är fylld av liv, minnen och saker som används ger så klart en mer personlig touch än om det är en hylla som inredningsdetalj där det står vaser utan blommor, tomma fruktfat eller liggande böcker som ingen någonsin bläddrar i. Den första kan te sig stökig och brokig, inte alls vara snygg vilket kan ge en lite orolig känsla i hemmet. Den senare är något som tittas på och inte används alls. Som en gigantisk tavla vilket ger rummet en snygg inramning men – i mitt tycke risken att bli opersonlig.
Min idol Estrid Ericsson förespråkade detta: Samla ihop allt du älskar och det kommer hänga ihop för det är DU i allt.
Lite samma sak med tavelväggar som senaste åren, ja sedan vi i sociala medier började sprida våra privata hem, blivit en ursnygg trend. Är det tavlor där varende en berättar en historia, där det kan ha gått flera år mellan inköpen? Eller är det posters och tavlor köpta under en och samma shoppingrunda (irl eller ditigtal)? Så klart blir den första mer personlig för att du känner något för varje alster.
Om jag hårdrar det hela: Om det brinner och du måste rädda saker från hemmet – väljer du barnens teckningar eller designerstolen. Det oersättliga som är värt noll kronor för en annan eller den dyra stolen som det finns tusentals av och du kan (tack vare försäkringspengar) köpa ny imorgon?
Det jag vill på något sätt svara till frågan i början av inlägget är att du måste ge ditt hem tid. För att det ska bli personligt så ska det fyllas av dina minnen mer än bli snyggt på bild och ge likes. Jag kan förbanna många vinklar i vårt hem för att jag inte kan få till snygga bilder som jag hoppas kan ge inspiration men det ge mig i samma stund skamkänslor. Detta är vårt hem som vi lever i och anpassat utefter oss, våra behov. Inte hur det ska bli snyggt för andra att se.
Som jag nu gjorde om mitt arbetsrum då det blev en ommöblering av stora möbler, flera byråer skulle byta plats och rum. Jag skulle skapa en plats där jag alla arbetsdagar ska trivas och bästa fall längta till. Och det har jag gjort. Stökigt, skakigt, skevt och slitet men alldeles mitt. Morfars fina gamla sekretär gör mig glad fast jag inte kan öppna alla lådor. Minnet av hur den stod hos honom när jag var barn gör att den är ovärderlig fast på en loppis skulle den gå för bara några hundringar.
Alla är vi olika och förbannad tur är väl det! Alla tycker vi olika vilket ger möjligheten till massa, miljoners, olika personliga hem. Vi skapar ett hem när vi omger oss av sådant vi tycker om. För vissa är det ljust och fräscht, andra är det modernt och design, för en tredje är det vintage och samlingsobjekt. Allt blir personligt så länge husägaren valt det men att det ska bli ett hem – där i ligger skillnaden.
Tycke du olika?
Jag tycker absolut man ska ha det personligt. Finns ju inget tråkigare än när alla hem ser likadana ut och helst i greige och beige färger… Men, jag tycker det är svårt! Om jag bara försöker kombinera ihop de saker jag tycker om så ser det inte klokt ut.. så att det funkar/ passar ihop bara för att man tycker om det stämmer inte alls. Eller så är det bara jag som har för spretig smak.. men hur gör man? Skriv gärna ännu mer om ämnet. Och även, hur vet man till slut vad man gillar? Tycker jag verkligen om… Läs mer »
”Ett hem till skänks man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder. Det bygges sakta år från år, och älskas fram i sorg och fröjder.” Detta är jag uppvuxen med och det är ord som jag verkligen tagit till mig. Vi är alla så olika och behöver olika saker för att må bra. Somliga klarar att kryssa sig fram i hoarderns labyrinter, det är inget för mig. Hotellinredning och sammalika som alla andra funkar inte heller. Å andra sidan har jag genom livets cykler ändrat uppfattning om både det ena och det andra, och det lilla hus från början… Läs mer »
Hej! Just upptäckt din blogg, blir väldigt inspirerad både av det du skriver och bilderna och recepten.😊Extra kul att du bor i Södra Ängby, jag bor i Norra Ängby och varit inne i några i södra, kul att känna igen sig i huset.😁
Hej Magdalena. Men vad kul, välkommen hit. Jag hoppas så att jag kan inspirera dig med lite allt möjligt.
Kram
Helena