Tänk att det är 10 år sedan vi satte nycklarna i låset första gången till vårt älskade funkishus. Då jag har bloggat snart i 13 år så har många av er varit med ända sedan dess och kanske minns DETTA. När vi klev in i ett tomt stort hus och mötte de som skulle bli våra bästa room-mates; katterna Birger och Bernhard som ingick i husköpet.
Jag och maken föll som furor för huset på visningen och när budgivningen gick till oss fanns det ingen hejd på glädjen. Sedan under dessa år har vi sakta, sakta skapat vårt hem av detta fina hus. Trender har kommit och gått, barn har växt upp från krypa, vilja vara där föräldrarna är till att skapa sina egna rum och världar samt att vi känt hur våra liv rör sig ihop med huset. Vi har inte ändrat så mycket på själva inredningen, vi formar oss och vårt liv ihop med huset. Inte renoverat utan snarare satt vår prägel.
Det har en del med att göra att huset ligger i Södra Ängby som är kulturminnesskyddas och vi får inte ändra något på fasader, förändra utseendet. Invändigt är vi ägare och får göra ändringar men då de flesta som flyttar in här vurmar för funkis så är det inte en sådan god idé att ändra för mycket. Då tappar huset sin själ och värde skulle jag våga säga.
Men som sagt – prägel, det har varit viktigt då det är ju just vi som ska bo här. Få svängrum för våra önskningar och intressen samt stil.
När det går tio år och små, små ändringar görs under så lång tid så ser man dem inte. Som när någon klipper av sig sitt långa hår eller rakar sitt skägg man först inser hur mycket nån har låtit hår/skägg växa. När jag tittar på husprospektet och bilden på vårt matrum så blir jag nästan chockad. Jag hade helt glömt bort hur det såg ut på visningen. Det är inte mycket som är kvar i stil utöver ramen som arkitekturen då så klart och att rummet just används som matsal.
Ett ljust och fräscht matrum med stora fönster och plats för många.
Ett ombonat och mysigt matrum med stora fönster och plats för många. (Runt vårt bord med alla iläggsskivor har vi suttit 21 pers som mest.)
Ja det är samma möblering i stort på de två bilderna men i helt olika stil och sedan har vi adderat på ett skåp och drinkvagn. Jag tänker inte fråga vad du tycker om förändringen för det hör inte hit, ha ha. Det är vi som bor här som ska leva med det och känna oss som hemma.
Vi målade om 2015, se HÄR och inte ändrat det sedan dess. Jag skulle inte säga att jag är den som kanske är rädd för förändring och vill hålla kvar i något för sakens skull utan det är för att jag trivs så himla bra med färgen. Önskar inte byta.
Något jag är, i efterhand, väldigt glad över var den brand som startade i parkettgolvet när vi hyrde ut till filminspelning. Läs mer HÄR. Det gjorde att golvet behövde repareras på ett ställe och sedan då att hela golvet skulle lackas om, så det skulle hänga ihop. Att golvet blev mörkare har gjort så mycket för rummet.
10 år! Så mycket som vi upplevt och känt i detta hus. Vi flyttade in här med två små barn och fick vårt tredje. Vi blev med katter och massa grannar som blivit nära kära vänner. Jag tampas varje år med en trädgård som jag inte känner mig hemma med men älskar för den bestämmer själv. Jag drömmer om framtiden i huset och ser fram ytterligare 10. Vad har hänt då? Bor vi fortfarande alla här? Eller är det ett stort tomt hus utan barn… Vi får hänga med och se helt enkelt.
