Det är så underbart att ha jobb när man är ensamföretagare men när jobbet, dvs det man får betalt för, är ”i vägen” för det som man också ska hinna – administration tex, så är det rätt skakig mark jag går på. När tiden inte räcker till.
Jag vet inte hur det är för dig men när jag har mycket på både min agenda och i huvudet kan jag liksom bli stående på ett ställe. Det absolut sista jag borde göra då det knackar på överallt. Det är som jag har ett trassligt nystan och jag ger mig in i det och ska börja bena ur det men av någon anledning så slår jag bara fler knutar och gärna slänger in fler garnstumpar i det hela, för att fortsätta med metaforerna.
Jag har haft en stor produktion som varit både tidskrävande och fysiskt ansträngande så 15 timmars arbetsdagar har slutat med att jag totalt kraschat i sängen. Och det värsta är att tiden inte räckt till. Jag ligger efter med mycket och att jag missat både en tandläkartid för dottern och en fotbollsmatchtid för sonen är resultatet av det. Inte kul, inte bra.
Och sedan en obehaglig känsla av att ändå inte röra mig framåt. Att inte ha ett ordnat jobb med ”riktiga” projekt att äga. Jag har släppt två böcker inom loppet av 1,5 år och nu inser jag att jag senaste åren just haft böcker att producera som långt löpande projekt men just nu har jag inga nya böcker eller stora långt löpande uppdrag och det liksom skaver i mig. Som att jag inte gör nytta och det är inte en bra känsla.
I morse släppte jag allt och gav mig ut på min älskade promenad. Och vad gott det gör för både kropp och knopp. Många saker som jag grubblat på liksom löste sig där i de snabba stegen. Ett litet ”men äg stunden, skapa dig själv nu” ropade på mig inifrån.
Så med ett litet starkare Helena rör jag mig nu framåt efter det påfrestande uppdraget jag haft och siktar med försiktighet uppåt.
Vet inte vad du ska göra med denna text men jag behövde nog mest få ur mig det som snurrat så mycket. Kanske du också är vilse i ”vad du ska bli när du blir stor” och nu får veta att du inte är ensam. I så fall: Nu tar vi tag i detta, en dag i taget!
Hej Helena
Kan känna igen mig i det du beskriver. Jag har tusen järn i elden och livet rusar fram snabbt. Inte minst med alla yttre utmaningar med räntor, covid, krig och gud vet vad så är det alltid ett trippande på tå för att hitta stabilitet.
För mig är din blog och då inte minst dina resereportage en enorm inspiration och ett andrum.
Vill bara säga tack för att du skriver så bra.
Vad du är underbar Johanna. Tusen tack snälla för din kommentar. Du ska veta att jag verkligen tar til mig det du skriver och med det känner energin stiga. Tack tack tack.
Ja det är stökiga tider nu både på nära håll och långt bort så det är kanske inte så konstigt att man reagerar. Och sen övergången i årstiden.
Jag säger stort tack till dig och så hoppas jag att kunna ge många inspirerande inlägg framöver. Julen ser mycket bra ut…
Kram
Helena
Du är inte ensam, jag känner ofta som dig men precis som du skriver får man veta av en sak i taget. Och du gör dina saker så bra. Vi är många som väntar på dina inlägg och gläds åt dina tips och idéer. Fortsätt så, keep up the spirit!
Kära Ulrika! Dina ord är som balsam för min själ. Så otroligt snällt och generöst av dig. TACK!
Och fint att vi kan dela med oss av det lite kämpiga som ibland möter oss på vägen.
Och du – detsamma till dig!!!
kram
Helena
Hej finaste du
Ta en paus och andas!
Man behöver stanna upp ibland och bara vara och andas. Är i en plats i livet där jag undrar vad jag egentligen jobbar med. Är ganska uttråkad där jag är och samtidigt enormt stressad. Hösten brukar ge mig dessa tankar, säkert hänger det ihop med att det är terminsstart varje höst med ny klass/kurs/kickoff.
Kram
Nina! Tack snälla! Ja de där små pauserna, och för mig promenader längs vattnet, är så välbehövliga. Just för att reflektera över var man är och vad man gör. Och du har så rätt – övergångar mellan årstider sätter sina spår.
Jag hoppas innerligt att du landar med båda fötterna oavsett var och vad det blir. Skönt att veta att vi är många som undrar lite extra nu.
Kram
Helena
Jag tänker att du ska vara stolt över att du prioriterar uppdragen. Många egenföretagare ”fryser” ibland som du beskriver, men gömmer sig i administrationen istället för att träffa kunder/göra sina affärer. Det är mycket farligare tror jag! Jag har efter många år med mycket hårt arbete insett att efter att en tuff uppgift är klar, uppstår ofta en tomhet, ett stillestånd, där jag är matt och (i mina egna ögon) otroligt improduktiv. Ibland några dagar, ibland någon vecka. Jag har börjat acceptera det och ser det som att min hjärna återhämtar sig. När jag kör över den känslan blir jag… Läs mer »
Hej Helena, min namne. Jag läser dina ord med värme och tacksamhet. Vad generös du är som kommer med så bra och peppande tips.
Stort tack!!!
Kram
Helena