Just nu pågår Rosendal Garden Party ute på Djurgården i dagarna tre. I fredags var jag och maken där.
Den här festivalen har kört några år men det är första gången jag besökte den. Förra året var jag å barnen på Lollapaloza vilket var en helt fantastisk upplevelse. Och innan det var det alltså Hultsfred 1996… Är det nu jag går på festival igen???
Så fort man kliver in på området är det som ett gigantiskt scoutläger höll jag på att säga. Ja men lite så när det i skogen dyker upp butiker och events, längs med vägen mot festivalområdet.
Jag hade åkt direkt från jobbet och hade inte riktigt blivit klar innan jag behövde åka så jag var inte helt i festival-mood men nånstans här, omringad av glada personer, hög musik och ett himla håll-i-gång ställde kroppen om. Från jobb till ledig. Från reserverad till öppen.
Och att ha fått ett band med VIP på gjorde det hela inte sämre. Åh vad glad jag var att jag tog mig dit.
Området var fullt av aktivitet och massa olika företag inom mat och dryck hade små pop-uper. Om man inte vill gå dit för musiken så kan man lätt göra det för allt det goda.
Det var ju kaos och läskigt när sångaren från bandet Refused, som skulle spela på fredagen, fick en hjärtattack på torsdagen. Så bandet Les Big Byrd fick hoppa in och det gjorde de med den äran.
Mycket glad Helena. Och med öronproppar så klart. Jag har kraftig tinnitus sedan 1997 och är mycket rädd om min hörsel.
Typiskt festivalkäk. Dvs egentlign vad som helst serverat i bröd. Men som sagt, det fanns massa restaruanger och faktiskt sittande femrätters från restaurang Omaka om man ville ha sådant.
Sedan spelade YG Marley och här missade vi fatalt. Jag fnissade så att han bara spelade sin farfar Bobs och mamma Lauren Hills låtar. Det lät bra men vi hade barn att åka hem till så vi gick samtidigt som regnet kom. Efteråt fick vi hör att det inte bara var mammans låtar, det VAR Lauren Hill på scenen. Jag är så sjukt bitter över att jag inte kollade, stannade och lyssnade. Hon och hennes Fugees var ju mina husgudar på 90-talet. Åhhhhhh!
Snygg make I motljus. Sol i bakgrunden och regn över oss. Typisk festival.
Ikväll ska vi dit igen och se Cardigans och Grace Jones. Coolare 76 åring tror jag inte finns. Det ser jag fram emot. Alltså Grej, Cardignas är ju som jag, runt 50. Dvs ungdomar 😂
