Den här sommaren har vi rest en hel del, både i Grekland och i Sverige och med det mött mycket folk. Kanske det är för att jag just varit ute och rört på mig eller för att mina kanaler har växt, men jag har aldrig tidigare mött så många av er som följer och läser tidigare.
Att i Grekland, på Gotland och i Skåne möta en person som kommer fram och berättar att hon läst min blogg länge och ”bara ville komma fram och säga hej” är nog det finaste gåvan jag kan få.
Jag tänker så här:
1) om man följer och läser regelbundet så mycket så man liksom känner igen mig är ett jättefint betyg till mig. Jag tackar så otroligt mycket för det.
2) man går inte fram till någon om man liksom inte vet att den personen skulle vilja det och jag vill vara en person man går fram till. Att jag upplevs som en välkomnande person.
Ja nu låter ju det här som höjden av hybris märker jag ha ha. Usch å förlåt men det jag ville säga var: TACK för att du läser och följer. Det gör mig så glad över att få veta att det jag kan bidra med uppskattas och att du får tillbaka något av den tid du lägger på att titta in här. Och att få mötas i verkliga livet är ju alldeles underbart.
Jag hoppas du förstår vad jag menar. Svårt att formulera i ord känner jag.
