Hur har du det med ditt mående? Svajigt, osäkert, jämnt, beroende på utomverkande situation? Nu är det morgon och jag är ensam vaken i huset och jag märker att jag… känner mig stark. Det var ett tag sedan jag liksom vaknade med den känslan. Då är det bäst att passa på att skriva det så jag faktiskt minns att det är bra balans idag. Jag har inte gjort något bättre än andra dagar, inte fått några tummar upp eller komplimanger som lyft utan bara den inre känslan som just idag, just nu är bra.
Jag hittade min gamla dagbok i en låda i förrådet för ett tag sedan. Jag har bara skrivit en dagbok och det var under gymnasiet. En inte helt enkel period i livet för många och jisses vad det var tydligt i den boken. Jag kan snabbt konstatera att jag tog till pennan de dagar jag inte mådde som allra bäst. Jag valde tydligen att använda boken de dagar jag behövde skriva av mig. För det var inte ”idag var en vanlig dag där inget hände mer än att jag spelade kort i ljushallen och skrattade samt hade det okej på mattelektionen” utan det var snarare det motsatta. Och med tanke på hur då boken fyllts med rätt tunga tankar kan man ju tro att lejonparten av dessa år var så men så var det ju så klart inte. Och så är det väl nu också? Fast tvärt om…?
Man kan tycka att vi är så bra på att visa det ljusa och det fyller våra flöden med det för man visar inte regn, brända pannkakor och bråk mellan barn och föräldrar. Jag inkluderat, absolut. Så om min personliga dagbok var fylld av oro då, är det offentliga fyllt av lätthet nu? Hörde hur någon sett under ett sportlov hur det var tomt på bilder på skidbackar och snöglitter från folk i sitt flöde men kom på att det ju varit typ regnblandad snö hela veckan så då var det ju ingen som kunde posta några bilder…
Jag satte mig vid datorn nu och lät fingrarna flöda över tangenterna utan att ha någon rak tanke om texten. Jag var bara så överraskad över känslan jag vaknade med och försöker greppa varför den är annorlunda? Jobb som varit en oro kanske har lagt sig och jag känner tillförsikt för hösten? Barnen verkar må bra och pepp inför terminen, inga saker som kräver renovering (budget) vilket annars kan skapa snurrande bollar i magen. Är det nu det är ground zero? Ett normaltillstånd jag och vi så sällan upplever?
Men om jag öppnar tidningen? Kommer jag då ha samma känsla – den tanken kom nu. Här sitter jag och mår bra när världen brinner! Hur har jag mage att säga så då? Nej, jag släpper den för en minut och njuter av att vara i balans. I alla fall denna morgon.
Tack för att du är här och läser. Blir glad av att se att ni är så många som gör det. Jag hoppas du vill haka på denna blogg in i hösten för, om jag nu ska tro på min känsla, kommer bli fin. Släng gärna iväg en kommentar med vad du saknar på bloggen så den kan bli bättre. Tack på förhand.
Jag har just läst ikapp om din sommar, och hittat rätt mycket reseinspiration, och kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Framför allt det där om att känna sig ”köpmätt”.. Samma för mig och jag tror det betyder att jag känner att NU, nu har jag byggt upp vårt hem, mitt hem. Skapat min egen grund att stå på. Just dåligt mående och privata kriser brukar ju inte vädras offentligt, men det beror väl dels att man inte outar sina svagaste punkter offentligt (vilket är sunt tycker jag), dels att man inte exponerar andra. (Också sunt). Själv… Läs mer »
Kära Ulrika. Stort tack för din kommentar och kloka ord. Känslor är så flyktiga och svåra att hålla fast i, både de mörka och ljusa. Och som du skriver så var just min gymnasietid en sådan som var tuff och jag har jobbat med att inte det ska definiera mig så att säga. Det var mycket revansch efter det och jag tror att jag, i ganska mycket, var en late bloomer och det var när jag först var helt mig själv jag kunde bjuda in andra på riktigt. Det är sånt man inte vet när man är mitt upp i… Läs mer »
Och tack för ditt fina svar! Ja, vi är nästan jämngamla och jag har tre barn i ungefär samma ålder som dina. Kanske därför jag gillar bloggen? Kan även tillägga att jag faktiskt gillar den mer nu när det inte är lika mycket ”köp, köp” – och jo, jag har nog reflekterat lite över det redan innan du skrev det där om köpmättnad.
Jag förstår fö precis vad du menar med revansch och lste bloomer ocå! Men nu ör makaronerna klara! 🙂
Jag skriver från en helt ny mobil utsn autocorrect, därav MÅNGA stavfel….
Ha ha, jag vågar inte ens räkna mina stavfel…
Intressanta tankar! Jag känner igen mycket av det du skriver. Även i mitt lilla liv så känns det mesta bra. Men så tittar man omkring sig och ser krig, svält och elände… Det känns tungt! Men man får göra det man kan och så får man fokusera på sitt eget. Mer är svårt att göra. Man kan ju inte bidra till någon genom att själv må dåligt och oroa sig för saker man ändå inte kan göra något åt. Lättare sagt än gjort dock… Jag tycker din blogg är så trivsam :). Så fortsätt gärna precis som du gör! Det… Läs mer »
På det där om att endast en person inte kan göra så mycket svarade någon: Hur mycket stör en mygga dig om natten, hur mycket skaver en litet gruskorn dig i skon? Det ligger något i det men det är sedan att häng i och vara kvar som är den svåra punkten tror jag. En kan inte gör allt men många tillsammans gör skillnad så jag bidrar till de jag vet gör jobbet. Fattar, det är en design som gör bloggen bättre på det sätt att bilder inte tar så mycket uppladdningstid. Jag har en enormt bildtung blogg så för… Läs mer »
Klokt! Jo, man får göra det man kan. Eller stötta de som gör bra saker.
Bra att veta! Förstod väl att det fanns en förklaring 🙂
Det är vi som ska tacka, för att inspiration och glädje du ger. 🙂
Dina inlägg från sommaren läser jag med behållning, men de är en av de inlägg som också ger mig mest fomo/prestationsångest/avundsjuka, eller vad den där cocktailen som sociala media kan ge nu är. Allt verkar så härligt o lätt. Och när ni är på västkusten (där även jag spenderar somrar) har ni alltid sol, fast vi har skitväder?! Detta har förundrat mig i flera år… Men, dessa känslor är ju inte ditt ansvar. Det är ju jag som får ta ansvar och inse att jag kan må så av att se andras bilder, och att jag bör avstå när min… Läs mer »
Hej Karin. STORT tack för ditt svar. Mycket bra att få höra hur det tas emot. Och jag känner också igen mig i din känsla. ”Varför har inte jag en egen sommarstuga, ett torp med fina rabatter, varför har inte jag ett hus i Frankrike, fjällen?” osv. När någon visar upp sin lilla värld och sedan scrollar man vidare och ser nån annans värld blir det inte olika världar utan man slår undermedvetet ihop som om EN person har allt det där. Jag undrade varför jag tyckte det var jobbigt att scrolla och fick detta förklarat för mig. Så en… Läs mer »
Jag tänkte på det där jag skrev om ”köp, köp” och vill nyansera det lite… Jag tror min köpmättnad inföll tidigare än din så jag var nog lite känslig för sådant ett tag. Det jag verkligen uppskattar med din blogg är att du utgått så mycket från återbruk och gjort så fint! Loppistallrikar i färgtema isf nytt tex! Olika mässingsljusstakar i samling etc Tror du frågade vad vi vill läsa på bloggen? Jag skulle gärna vilja veta hur du packar för semestern, för weekend etc? Jag är sjukt dålig på att packa ändsmålsenligt – för mig själv. Packar åt familjen… Läs mer »