Etikett: sportlov

Nej det kommer inte komma en drös vackra vykort över milsvida vita vidder över de norska fjällen detta sportlov. Vädret har varit allt annat än instagramvänligt då vår sikt varit på typ 10 meter som mest. Vår första dags enormt vackra väder HÄR känns nästan som något jag drömt. Men vet du – det gör ingenting. Att få vara tillsammans, lediga, utomhus hela dagarna och mysiga kvällar i stugan har inget med vädret att göra utan det som är det viktigaste: ett vi.

Så här har varje dag börjat. En tur rätt upp i det okända. Oftast har det varit vindstilla (där av dimman) men en gång åkte hela gänget upp på den topp som fortfarande var öppen. Det var storm och typ tre meter sikt. Då var vi inte kaxiga för med pister som är helt öppna och med vanlig syn avgränsas av opistad snö gjorde det att vi kunde ha hamnat precis var som helst. Inget jag någonsin vill vara med om igen. Nu kan vi skratta åt det men då var det många som både var rädda och nära gråten.

Denne kille gjorde en praktvurpa där i kaoset och jag trodde han skulle säga att han aldrig mer ville stå på ett par skidor. Men som den kämpe han är var det på’t igen.

Det här är alltså en bra sikt. Dimman har varit helt otrolig. Att det går brant nerför där borta är svårt att tro. Det gäller att vara mycket försiktig och alltid åka minst två. Samt ha järnkoll på pistkartan.

Sedan kan dimman släppa helt plötsligt. Och sedan komma tillbaka. Så himla klurigt väder.

“Nu måste vi värma oss” sa lillkillen. Jag och maken var inte sena att hålla med. Jag hade tappat känseln i både fötter och fingrar.

Bra med våffelstugor som har värmande brasor, varm choklad och nygräddade våfflor. Det värmer gott inifrån och ut.

Energi för några åk till innan vi sammanstrålar med våra vänner i vår stuga för lunch.

Endast en nästipp som får känna frisk luft.

Som en i vårt gäng sa: det är väldigt roligt att se vuxen stå i backen och lite läskigt stå och glo in i skogen. Sedan kommer man på att det är en förälder som väntar på sitt barn som kör offpist där inne.

Jag vet inte hur många gånger den vuxne har varit jag medan denne lille pajsare med livet som instats (inte riktigt men du fattar) kryssat mellan granar och fjällbjörkar för att sedan, från ingenstans, ploppa ut i pisten igen.

Sedan hem till stugan för lunch och efterföljande eftermiddagsåkning.

Jag har fått frågor på vår mat, meny och packlista. Det ska jag samla samman i ett inlägg. Något mer???

Vi reser hit, till Trysil, och bor ihop med två familjer som lärt känna varann genom att alla våra förstfödda söner går i samma klass och skola. Sedan är det nästan helt otroligt hur det är ytterligare 5 familjer med söner födda -09 från samma skola är här i Trysil samtidigt.

Dessa åtta 14-åriga killarna har åkt tillsammans i backarna i olika konstellationer under sportlovet. Då kom någon av föräldrarna på att vi så klart skulle ta en afterski tillsammans. De som vi bor grannar med, bara tvärs över gatan, men nästan aldrig ser då ingen hämtar på skolan ses längre nu är här, i Norge och Trysil. Det är faktiskt jättefnissigt. Och det ska tilläggas att vi har fler grannar faktiskt här men med barn i andra årskullar. Vad är det med vårt område och Trysil???

Hur som helst, 8 familjer med minst två barn i varje familj stämde träff på Skihytta för en afterski. Det var bara det att det varit riktigt uselt väder så många liftar var stängda och sikten obefintlig så det var ett äventyr att hitta dit. Speciellt för oss som var i Trysil för första gången.

Sikten var så kort. Läskigt kort. Jag är mycket tacksam över den första dagen vi fick, se HÄR, så jag kan minnas hur stora vidder det är egentligen här. Det är dagar och minnen jag kommer ta med mig.

Men det är något väldigt rogivande med denna dimma ändå. Och tystnaden är öronbedövande. Det är skoterförbud för privatpersoner fick vi höra så det är verkligen knäpptyst så fort man kommer bort från de stora nerfarterna och liftarna. Magiskt stilla.

Ur och in i dimman!

Typisk garderob på en afterski.

Stora delar av Södra Ängby in da house. Vi tog upp en helt egen del av restaurangen.

En norsk öl på det.

Ingen afterski utan trubadur. Och minsann, blev det inte lite pjäxdans.

Då hemfärden skulle ske via backarna och de inte skulle vara upplysta så var vi smarta att åka innan det blev för mörkt. Men sikten var ju ändå rätt begränsad om man så säger… Svårt att tro att där nere ligger en stad och bortanför den fantastisk vy över fjäll. Nu endast en mjölkig vägg. Men det är också ett minne det.

Förra året hade vi ett galet sportlov nu när jag tänker på det. Vi åkte till Tallinn första halvan och sedan Sälen den andra halvan. Det blev så för att i november 2019 när vi skulle boka stuga för sportlovet -20 var det helt omöjligt att hitta en passande stuga för oss 5 så då sa vi: vi gör något annat – vi tar färjan till Tallinn en halv vecka. Det visade sig vara en helt fantastisk resa och jag är så glad att vi gjorde den. Se reseinläggen HÄR.

Jo, det är ett år sedan jag höll på att skära av mig fingret, om du minns DETTA)

Några veckor innan sportlovet så frågade våra vänner om vi inte ville komma till dem i Sälen andra halvan av sportlovet – de hade ju ett rum över i den stuga de hyrde. Men så klart vi ville så vi kom hem med Tallinnväskor och bytte till Sälenväskor. Tjoff och vi åkte vidare. Vi fick helt fantastiska dagar i Sälen, se HÄR, och det kändes overkligt att bara någon vecka senare förstå att världen inte längre skulle vara så öppen som vi upplevde den under vårt sportlov.

Att vi totalmaxade vår resa kanske var lite galet men vi kände oss väldigt utvilade och energin var påfylld till bredden så det var ändå rätt. Det var som om vi varit lediga i två veckor. Och sedan med tanke på att det blev vår sista utlandsresa så är jag samtidigt glad över att vi gjorde resan. Åh vad jag längtar efter att få tågluffa och båtluffa igen med barnen. Att äventyra som familj är den bästa saken att göra tillsammans.

Hur blir det i år då? Stuga är hyrd sedan länge och vi har varit och är beredda på att avboka om något skulle ske. Längdskidor är hyrda så ingen trängsel ska riskeras och matpackningen är planerad i minsta detalj så inga butiker ska besökas överhuvudtaget. Hus- och kattvakt är kirrad och alla friska. Det är planerat för en kul resa på allra bästa sätt. Det jag främst ser fram emot är miljöombyte. Jag kan nästan nöja mig att bara få steka köttbullar på en annan spis än min egna, byta tv-kanal med en annan fjärrkontroll eller duscha i ett annat badrum. Allt annat är bonus.

Barnen har varit helt fantastiska under detta pandemiår. De har fattat helt och fullt att vi inte gör några aktiviteter på helger, planerar spännande resor eller besöker efterlängtade kusiner. De kan säga; “om vi får resa igen – då vill jag till Schinoussa eller Legoland eller Berlin.” Jag kan bara hålla med och samtidigt undra hur detta kommer bli som minne för dem? Själv är jag uppvuxen med att från typ september (mamma bokade alltid tidigt) drömma om den charterresa jag och föräldrarna alltid gjorde på sommarlovet. Att alltid ha något att se fram emot. Jag är idag väldigt tacksam över alla resor vi gjort med barnen trots att de är rätt små. Jag har absolut ingen dröm om Thailand, Sydafrika eller Mexico utan jag har alltid en längtan till Europa. Det finns så mycket här nära att se och jag längtar efter att få upptäcka mer. Jag har aldrig vandrat i Alperna eller sett Lapporten, tågluffat på Engelska landsbygden, åkt båt i en norsk fjord eller badat på Polens riviera till exempel. Sånt längtar jag efter. Snart, snart hoppas jag!

Vad drömmer du om?

Ja detta sportlov kommer vi sent att glömma. Dels för att det faktiskt var första gången vi som familj tog ledigt sportlov. Våra stora barn har gått på skolans fritids och älskat det och lillkillen har varit på förskolan. Att ta ledigt alla lov är rätt tufft för familjer att lappa med sin semester. Men i år skulle det ske. Och med besked visade det sig.

Först då vår kryssning och dagar i Tallinn för att sedan toppa med 3 nätter i Sälen. Våra vänner hade hyrt en stuga för hela veckan och där fanns det plats för en familj till så vi skulle köra upp och göra dem sällskap.

Kom hem på torsdagsförmiddagen från kryssningen och vi hade varit smarta att ha skidpackningen klar innan vå åkte till Tallinn så det var en enkel ompackning men det blev ändå lite längre tid mellan våra resor då ett produktionsbolag kom på besök för att eventuellt göra filminspelning senare i huset samt att jag skulle till vårdcentralen och ta bort stygnen i fingret. Men sen så! Då var vi på väg till Dalarna och Sälen.

Kom fram till en god middag och sedan sova tungt och djupt i en supermysig stuga.

Och vaknade upp till denna vy utanför fönstret. Dagen innan hade vi vaknat upp på andra sidan Östersjön i snöstorm och här var vi nu i Dalarna i det vackraste snölandskapet.

Frukost med nattjästa nybakade frallor, äggröra skapad av värdparets 6-åring, gröt och starkt kaffe var den bästa bensinen för en heldag i skidbacken.

Jag är inte så van vid att hyra stugor i fjällen då när jag var barn åkte jag med familjen alltid till högfjällshotellet i Storlien. Mina föräldrar hade inte körkort så ville vi nånstans så var det med nattåg. Exakt den tur vi tog igen för 3 år sedan, se den HÄR. Men om jag nu skulle ha en bild av en fjällstuga så är det just med väggar av kvistiga och lite gula furuplankor. Men den här stugan var ju supersnygg med rejäla hela stockar. Stugägarna hade verkligen god smak här.

Nu mot skidbacken!

Efter en svettig vända till skiduthyrningen kom vi äntligen till backen!

Och nu ska jag avslöja mig: jag har inte förstått Sälen tidigare. Då jag, som sagt, åkt till Storlien och varit i ett och samma skidsystem ett helt sportlov förstod jag snabbt att här kunde man ta förmiddagen i ett system för att byta efter lunch eller bara åka med transportlift mellan några av dem. Detta var lite av en revolution för mig.

Bland det bästa jag vet är att komma upp över trädgränsen och kunna se vita vidder hur långt som helst. Det är så välgörande för själen. Fick härliga timmar med sol.

Barnens favoritbacke första dagen var Trollskogen i Hundfjället. En nedfart inne i skogen med rätt snabba svängar. Barnen flög fram och mellan träden ibland offpist så här fick man som förälder vara rask för att hänga med.

Överallt var det roliga träfigurer som tittade fram och högtalare med ljud, sång, röster och musik som överraskade.

Snabb liten kille väntar in den lite långsamma mamman.

Kalla fingrar värms i de små eldsprakande vindskydden men nu fick det vara nog för första skiddagen. Hem och svida om för middagen.

Mötte upp flera familjer för en middag ute på stan.

Och om du undrar: rödrutig skjorta visade sig vara dresscode för våra killar, ha ha.

Dag 2 – bästa skiddagen

Första skiddagen var lite knackig för barnen. Då det går ett år mellan gångerna så glömmer de bort hur duktiga de är och självförtroendet får sig en törn. Men dag 2 släppte det. Nu var det full fart och de liksom blev bättre för varje åk.

Och att solen lös klart helt utan vind gjorde allt helt perfekt.

Blir inte mer sportlov än så här!

Klassisk sportlovslunch i backen. Fantastiskt att kunna sitte på uteservering och få sig en å annan fräken på näsan.

Åkte tills benen inte orkade mer. Och känslan i tårna lyste med sin frånvaro.

Mycket nöjda vände vi tillbaka till vår mysiga stuga för en sista kväll tillsammans.

Kan vara så att vi fixade den bästa After Skin i hela Sälen!!? Charkisar och Prosecco – blir det bättre än så?

Jag och maken var matlag för lördagen och vi fick en mysig middag med ett efterföljande Andra Chansen i Mellon som avslutning. Sen sov vi alla gott i våningsängar och fjälluft.

Det stora samtalsämnet på middagen på restaurangen bland alla vänner var: När är det bästa tiden att åka hem igen? Lika många som vi var personer blev det lika många svar. Efter Vasalopp-starten var det många som satsade på som en bra idé.

Och ja, det var tydligen många som tänkte vara “smarta” och ta den tiden de också. Det var som att åka tåg i snigelfart genom hela Dalarna. Men vi hade ingen tid att passa så det var bara att ta det lugnt.

Bara att fylla bilden med rolig lyssning. Vasaloppet så klart – väldigt kul att liksom åka parallellt med rapporteringen. Vi hittade spotifylista med de bidrag som är klara för Eurovision så nu är vi uppdaterade på alla bidrag, vi lyssnade på Bröderna Lejonhjärta från Barnradion så det blev mysiga timmar ändå på vägen hem.

Verkligen tillbaka till den gråa vardagen så att säga. Men jösses vad den vita krispiga världen med sol från klarblå himmel kändes oceaner bort.

Fast, det ska erkännas, efter en vecka med ett resande över både hav och land kändes det skönt att var på väg hem igen.