Vecka 32, ingen lek

För vissa så skulle uttrycket v. 32 betyda ”tillbaka på jobbet efter semestern, tillbaka till vardagen” och för andra betyder det 8 veckor kvar innan bebisen kommer. Jag tillhör den senare gruppen.

Visst, det är hur mysigt som helst att det faktiskt närmar sig B-day för vår lilla krabat men det är också nu det inte bara är en liten söt kula på magen. Det är tungt, stort, svårt att andas, halsbränna, trötthet, humörsvängningar, klädproblem, ryggproblem, läckande tuttar och ett enormt sug efter allt det där man inte fått äta och dricka på evigheter.

Nä, jag ska inte klaga egentligen, jag är så otroligt glad att få denna lilla trea. Så galet varmt välkommen. Men jag är inte en av de kvinnor som tycker det är toppen att vara gravid. Jag har med de tidigare två bebbarna haft uppseglande havandeskapsförgiftning så jag är en så kallad riskgraviditet. Det gör väl det hela ännu mer stökigt.

Bara för att addera på listan så har jag denna vecka haft en envis förkylning. Att redan ha andningsproblem och sen en täppt näsa på det gör det hela mycket spännande.

Får höra att jag har en så fin, liten mage. Visst, den SER liten ut men jag är 180 cm lång så den är inte mindre än andras. Bara göms i en stor kropp. Faktiskt är denna bebbe enligt sista ultraljudet 16% större än normalsnittet. Och det märks. Men jag tänker att nu är det sista kurvan innan upploppet och jag ska banne mig i mål med den äran. Här ska det bli bäbis! En stor bäbis! En alldeles perfekt bäbis!