I söndags drog vi upp våra morötter. Vid ett försök för en tid sedan kunde vi se att det inte riktigt var som vi hoppats på. Men nu, nu kunde vi inte vänta längre.
Tog med mig barnen ut till odlingslådan och bad dem att ta tag i ett blastknippe var och dra. De hade ingen aning om vad som skulle ske. Detta var första gången för fyraåringen och (snart) treåringen. När de drog och såg vad som fanns där under, nere i jorden, blev de helt lyriska. Morot på morot drogs upp i ett rasande tempo. ”Åh, kolla på den här!” och ”Men kolla på den här då!” löd den enkla dialogen under tiden.
Väl inne och med nytvättade morötter skulle det smakas. Du som ätit egenodlade morötter vet, men för dig som ännu inte gjort det så kan jag säga att det är en helt annan grönsak än den som säljs på de stora daglivarukedjorna. Dessa smakar någonting och får mig att minnas hur morötter smakade förr. Ja, som de ska smaka alltså.
Jag och maken bestämde oss, där och då, att odlingen utökas rejält till nästa år. Att kunna odla sådana här delikatesser i sin egen trädgård måste göras. Mer.
