På Formex går man runt och blänger på saker, saker, saker så man nästan blir vimmelkantig. Vissa utställare (tyvärr allt för få) gör något av sin monter så det blir en helhet. Sakerna som står där och visas upp hamnar i ett sammanhang, presenteras snyggt eller ramas in i en berättelse. Vad man än tycker om sakerna som visas dras man dit för att det är så tilltalande.
Jag älskar scenografi. Det är en av anledningarna till att jag njuter så att gå på teater, att se hur pjäsen presenteras. Att skapa världar för åskådaren att dras in i. Lite samma känsla får jag för vissa montrar, att det spelas upp en egen värld där det berättas en historia.
Västergården hade byggt upp ett helt växthus. Det gick ju inte att inte lockas dit, så inbjudande. De hade dessutom ingen konkurrens för runt dem var det montrar med tomma, vita väggar och inget som fick kreativiteten eller fantasin att lyfta.
Jakobsdals gör tyger och visar upp det från golv till tak. Roligt sätt att visa upp deras tyger som lampskärmar. Ramar in montern med hörnpelare av tygrullar.
En dramtisk monter från Georg Jensen. Riktigt läcker och jag gillade att det var en stor vägg i mitten, som ett öppet rum. Besökarna fick gå runt den maffiga, svarta väggen istället för att gå in i en sluten monter.
Den här väggen var inspirerande. Kanske något att göra hemma i väntan på om-målning med utlästa pocketböcker?
Det lilla pepparkaksbageriet Arbrå Ångbageri hade gjort en sådan söt retro-monter. Jag verkligen drogs in. Och tur var det för jag fick lära mig massor om Arbrå. T.ex. att det är endast tre personer som arbetar och bakar alla pepparkakor. Ny design på burkarna kommer varje år och årets färg är röd.
Sen så bjuder de på något mycket trevligt och användbart – nedladdningsbara etiketter att sätta på burkarna när alla pepparkakor är slut. Här kommer du åt etiketterna.
Som de två montrarna nedan blir man ju bara lycklig av. De signalerar tydligt att de gör något med tradition.
