Att laga mat tillsammans med barnen ska ju få de små att äta bättre och engagera sig i maten. Nu har vi inte något problem med att barnen inte äter här hos oss, utan de är ruggigt matglada och äter allt från bläckfisk till kroppkakor. De testar gärna nytt och är intresserade. Var det kommer ifrån vet jag – från deras far för jag ville tydligen bara äta leverpastej som barn.
Så, äta kan de men att få dem engagerade i matlagningen och förstå var maten kommer ifrån börjar så sakteliga också komma. ”Var kommer köttbullen från?, var kommer potatismoset från?” är exempel på frågor. Försöker svara men när det kommer till ”var kommer gaffeln från?, var kommer spisen från?” blir svaren lite mer komplicerade…
Vi tittar på Sveriges Yngsta Mästerkock tillsammans. Det får verkligen dem att gå igång. Eller ja, alla fall sonen. Dottern får myror i brallan ungefär halvvägs. Sonen säger att han ska vara med när han blir ”storkille”. Skulle inte förvåna mig om så blir fallet. Bäst då att börja öva nu, eller?
På måndagar har dagis alltid utflyktsdag och alla barn har med sig matsäck. Ypperligt tillfälle att att de då får göra sin egen matsäck. Känna sig stolta över vad de gjort och lära sig att man lagar sin mat för att sen äta. Maten är inget som bara flyger in på bordet som värsta Askunge-fen trollat fram. (fast ibland känner man sig ju så, inte för att det direkt trollas, men typ…)
Vad är bästa matsäcksmaten? Jo, pannkakor! Och det fick det bli.
Knäcka ägg var roligast men att samsas på en pall kan vara SUPERsvårt!
Efter några minuter vid stekningen gav de upp. ”Åh, vad låååååååång tid det tar!” Ja ja, de var i alla fall med ett tag och vet nu själva svaret på ”var pannkakan kommer från”. Misson almost completed.
Ryggsäckar packas, lager på lager kläs på och promenaden mot förskolan startar. Fast denna gången med barnlagad matsäck.
