Min födelsedagsmiddagsdröm gick i uppfyllelse

Jag hade tre önskningar till min födelsedag och alla gick i uppfyllelse. Så galet tacksam och glad!

Efter en tid av mycket stök och bök var det skönt att släppa allt och känna nuet och lugnet. Min första önskan för min födelsedag var att bara ha lilla familjen samlad och njuta en riktigt god, maffig middag som jag visste att alla i hela familjen skulle gilla. En italiensk plockmiddag. Ganska enkel att sätta samman om man köper färdiga saker från butikshyllan; oliver, tapenad, inlagda kronärtskockor, skinkor, ost, päron, tomat, mozzarella och kex. Det enda som måste lagas är pastapesto. Blir så gott och snabbt får man till världens snyggaste lyxigaste buffé.

Jag älskar att bygga upp buffeer i köket. Det blir så vackert för ögat och det vattnas i munnen av att se allt tillsammans. Sen blir middagsbordet lugnare, inga armar som sträcks över tallriken med risk att man tappar en oliv i nåns glas eller få en gaffel stucken i armen.

När vi rörde i peston i pastan och den där omisskännliga doften av basilika slog emot oss insåg vi hur längesen vi åt just pastapesto. Ett tag, för typ 7 år sedan, var det ju standard, alltid en pastapesto. Blev ett kärt återbesök. Och de små älskade det. Lär bli fler gånger.

Vårt matbord står vid ett fönster som fullkomligt kastar in kvällssolen. Blir nästan outhärdligt starkt ljus och jag har en bra plan på en temporär gardin för det rör sig bara om några få timmar om dagen, några få månader om året gardinen behövs. Men det är ett annat inlägg… Jo, som sagt, det var starkt ljus så dottern behövde keps och storebror flyttade iväg lite.

Hur gott???

Maken och storebror överraskade ju mig med min drömfrukost, nu slog de till igen med en gammalmodig tårta och familjeikon – Budapeststubbe! Jag smäller av!!!

Jag fick fin hjälp att blåsa ut ljusen av lillkillen.

Nötmaräng, grädde, inlagda mandariner och lite choklad. Så perfekt. Har aldrig bakat själv men nu blev jag lockad.

Sen kom då önskning nummer 2. Jag har alltid tyckte det känts lite fel att önska sig saker i vuxen ålder. Jag har en lön som gör att jag borde kunna köpa saker själv så att säga. Men nu, vid 42 tyckte jag mig faktiskt våga önska något rejält och inte bara ”en fin tvål, kanske?”. Jag tog i och önskade mig en sak som jag suktat efter länge, länge, länge. Och då jag håller på å bygger upp ett hemmakontor så är det faktiskt även ett behov. Vad kan det vara…???

Jo, världens snyggaste papperskorg. Känner mig lika bortskämt lycklig som när jag fick min enormt efterlängtade Monchichi som barn. Lovar!

Sen var det läggning av barnen med gonattsagor som höll på att knäcka även mig. Men, önskning 3 var ju kvar. Jo, jag önskade få en supé med maken. Att sitta still och prata utan barn, jobb, tv-titt på baklagning eller viktminskning. Som att gå på dejt hemma så att säga.

Det blev en helt perfekt födelsedagskväll. Dagen var inte så dålig heller med spontanbesök av mina finaste tjejkompisar. Det tråkiga var att ett jobb var tvunget att levereras och jag missbedömde tiden så det blev ett alldeles för kort möte. Kärlek till er bruttor och förlåt. Kompenserar senare <3

Dotterns ben är lite bättre. Hon är fortfarande liggande men så himla tapper. Känner dock så dåligt samvete över att jag måste jobba medan hon ligger där. Svårt att kombinera. Detta sk vobbande tär på själen.

Bygget går nu över till en målningsfas så ljuden har stillats. Nu kommer det istället bli omöjligt att sova på övervåningen då det kommer vara så starka ångor. Den trävägg, fanérvägg, som sätts upp ska målas och lackas i omgångar.

Så, med detta säger jag TACK för alla fina, kära, varma hälsningar. Det är så värmande att fylla år med de nya sociala digitala kanalerna, hälsningarna blir så många och för varje ”grattis” växer själen lite.