I år begränsar jag min trädgårdsodling till en liten, mini köksträdgård. Lika bra att erkänna mina begränsningar både vad det gäller kunskap och tid.
Första sommaren med trädgård köptes det pallkragar och odlingslådor. Sättpotatis och plocksallad, hallonbuskar och vackra lysande blommor. Hur det gick? Ja, åt skogen. Eller komposten snarare.
Halvgröna fingrar, två småbarn som tyckte jag skulle leka i lekstuga istället för att rensa rabatter och sen en bulle i ugnen som var i vägen om man nu ska skylla på något.
Lika bra då att göra det jag vet kan klara av och faktiskt vill göra. Som en mini-köksträdgård. Och dessutom en bärbar sådan så den kan få stå där det är som mest gynnsamt för stunden. Och kanske det bästa – den kan få följa med när vi åker bort i sommar. Färska kryddor vart vi än landar alltså!
Liten, egen köksträdgård i miniformat
Spikar små hål i en tennbalja, för överflödsvatten, och fyller med jord och kryddväxter från krukor. Ja, enklare än så går det väl inte att göra en liten odling? En mini-köksträdgård.
Salvia, timjan, rosmarin, citronmeliss, persilja och mynta blev det.
Bara att bära in i köket när det ska kryddas, eller till middagsbordet så gästerna kan knipsa sig en timjankvist om så önskas.
Basilika odlar jag bäst på köksbänken och den har jag riktigt gröna fingrar med faktiskt. Rotar sig starkt.
Nu får jag då se hur min miniodling tar sig. Hoppas på en väldoftande djungel!
