I söndags skulle vi ut. Jag hade ett sådant starkt behov av att få komma ut i skogen, komma bort från allt och bara vara i ett ”nu”.
Rätt skeptiska barn. ”Men vart ska vi? Det regnar ju! Varför?!” Vi ska ut, alla väder är bra väder och därför, blev mina svar. Inga följdfrågor.
Packade ner en enkel och väldigt oinstagramvänlig men god picknick, på med strumpor för första gången sedan valborg och rotade fram gummistövlarna vilket gav en stor rokad. Alla barn har växt så galet mycket under sommaren så lillkillen fick ta storasysters gamla och hon i sin tur fick ta storebrors. Och han då? Jo han fick mina extrastövlar. Häpp, så blev han stor.
Målet var att vi skulle till en skog vi aldrig varit i och vi skulle meta. Det blev Lovön.
Vi hade inte kommit långt på Lovön förens vi mötte Lovö Prästgård och liksom sögs in på gårdsplanen. Ordet ”Gårdsbutik” skrivet på en skylt får ju vem som helst att stanna till.
”Här har vi varit!” skriker de två skolbarnen i kör. Just det, hit åker förstaklassarna alltid för studiebesök. En mjölkgård med odlingar. Vi blev väl kvar i en timma. Fanns så mycket att upptäcka, uppleva och klappa på.
Och att suktas av. I den lilla boden handlar du under eget ansvar. Plocka och betala.
Så rakt igenom ljuvligt detta. Vill ta turer hit varje helg nu och köpa nyskördade grönsaker direkt från åkern.
Matcha alltid ditt nagellack med dina rotgrönsaker…
Två kålhuvuden i regnet.
Så söta små nyfikna kalvar.
Äldste sonen fastnade inne i ladan bland alla djur. Han kunde inte slita sig. ”Förstår du nu att jag måste jobba med djur?!” sa han. Ja, det förstår jag och nog vetat längre än du. Han som gråter när han måste skölja ner fästingar i vasken efter att varsamt plockat bort dem från våra katter. Lille hjärtat.
Andra var lite mer rastlösa och ville iväg å meta. Så det blev vidare färd mot skogen. Exakt vart visste vi inte. Lite äventyr måste det ju vara. Men tillbaka till Lovö Prästgård måste vi annan dag. Tänk att vi hittade detta av en slump!
Vi visste att Mälaren låg bakom krönet så vi vågade att ge oss rätt i spenaten. Lummigt, väldoftande skog från det varma regnet och så då lite blåbär också. Härligt.
Kom sedan fram till perfekta klippan. Frisk luft efter regnet, värmande sol, väntande picknick och metspön – sådan söndagslyx!
Jag är inte van vid att göra en sådan här utflykt som om man var på väg till stranden fast då utan att bada. I vanliga fall på sommaren tar man med sig picknick, filt, badkläder, bok och annat för att stanna en hel dag. Så klart man kan göra det fast man inte ska bada, eller? Sådan var i alla fall känslan här. Att jag kunde ha legat på klippan hela dagen med en bok medan barnen röjde runt i skogen, metade och hoppade på klipporna.
Som sagt, inte den snyggaste picknicken men impad av hur jag snodde ihop den av det som fanns hemma på typ 15 minuter. Och en macka är ju alltid godare på en klippa än hemma vid köksbordet.
Den här lilla jägarstolen fick jag å maken för galet många år sedan i present men aldrig använt. Katastrof ju för den är helt underbar. Vill köpa fler för sådana här picknickar vill vi göra fler av. Att slåss om en stol är lite osmidigt.
Njae, det blev ingen fiskelycka. Men lugnt och skönt var det.
Knatade vidare efter ett långt tag. Nu var solen så där varm igen som vi mindes den. Då kändes strumpor och gummistövlar inte så rätt kan jag säga…
”Den är nästan lika långa som jag!”
Det sista vi gjorde innan vi vände tillbaka var att vi fann en bäck med massa små grodor. Så söta och rara. Så klart ville storkillen adoptera allihop men det gick ju inte för sig.
Nu har vi kylen full av massa härlig rotgrönsaker och kålhuvuden. Det blir nog goda helgmiddagar. Nykota rödbetor med smör, kokt spetskål med majonäs, krispig morötter som smakar morot.
Sådan skatt vi fann. Och jag är så glad att vi tog oss ut trots regn och motstånd. Mer sånt här och hösten kommer bli bäst!
