Innan nyår tog vi lilla familjen till makens släkt i Skåne för några dagar av jullovsmys. Då det var en snabb vända bestämdes redan innan att vi alla 13 pers skulle åka över sundet till Louisiana.
Louisiana är inte bara ett helt underbart museum och konstutställning utan även en helt underbar byggnad. Jag har faktiskt precis kommit på att om jag får drömma så skulle jag vilja ha en envångsvilla i 60-tals stil med massa glasväggar mot hav/sjö. Som ett Lousiana i miniatyr. Jag kam faktiskt ligga vaken och drömma om hur jag skulle vilja bygga det. För nåt år sedan var det inte ens i närheten av ett sådant hus jag drömde om. Så kan det gå.
Hur som helst; nu var det det riktiga Louisiana vi besökte! Vi började med att samla oss vilket inte är det lättaste när det är 13 personer som har lite olika takt. Jag tex försvann genast till museibutiken.
Ett Mecka för alla inrednings- och designintresserade.
Vilka sköna retrovibbar med brunt porslin och turkost glas! Jag gillar det.
De här små statyerna fastande både jag och äldste sonen vid. Porslinsfigurer som delats och satts ihop igen med nya huvuden.
Det är flertalet utställningar som pågår nu och en av dem är Månen. Jag hade hört att den skulle skildra månen i konsten genom historien men det var så mycket mer. Mycket mer naturvetenskap och fakta. Kul men jag gillade mest det konstnärliga.
Utställningen startade med uppdragna bilder från ”Resan till månen” från 1902. Så vakar och moderna även i dag!
Detta var ljudsatt av ett självspelande piano som spelade Månsonaten. Det roliga var att pianot spelade fel. Så där som en pianoelev spelar på en föreställning med hack, omtag och lite stressat. Kul grej.
Jag blev mycket inspirerad av den gamla konsten och den mystik som syntes i dessa måntavlor.
Detta är precis min stil och denna mörka blå färg är jag så förtjust i. Tror, nej jag vet, att jag ska måla minst en vägg hemma i denna. Jag har kanske en dark side…
Så klart var det ateljé för de små och utöver att bygga egna rymdraketer och planeter fanns det kostymer att bli astronaut i.
Sedan tog vi tur genom den fasta utställningen.
Alltid så fantastiskt att se något genom ett barns ögon. Ett par ögon som ser något för första gången och med det ser helt nya och andra saker än jag. ”Varför är Kim Jung-on här?” undrade 9-åringen. Blev både en konst- och historielektion.
Arkitektutställningen hade en rolig videoinstallation där du behövde ligga på golvet för att se filmen.
Sedan kurrade våra magar efter smörrebröd så vi tog oss till restaurangen. Och här klappar mitt funkishjärta så snabbt.
Bara älskar denna arkitektur och stil.
De kan sina saker de där danskarna. Design och mat helt i min smak!
Nä men se hallå du vackra öppna spis! Kan du yngla av dig och adoptera bort en till mig?
Som sagt: ett enplanshus med glasväggar mot havet. Det ligger överst på min önskelista.
Spelar ingen roll om det är grått vinterväder eller strålande sol – lika vackert varje gång.
Och en staty av Calder hade inte suttit fel det heller, ha ha!
Behöver jag säga att barnen skrattade åt Miros staty???
Min drömvy!
Och så en liten vinterträdgård nånstans i huset också så klart!
Och så klart kan man leka. Tror de slog något slags rekord i petflasketorn ändå.
Mörkret lade sig och det blev luftigt i museet. Dags att avrunda och ta klivet hem.
Men först en liten vända i butiken. Hade sett några böcker och en affisch jag var sugen på. Perfekt att fylla på inspirationskontot med.
Hem till Sverige igen via färjan med drömmen om en 60-talsvilla. Det är kanske som att drömma om en måntur? Inte helt realistiskt kanske. Men jag lever på hoppet!
