Vår minsta kille satt på farstutrappan. Han var tyst och koncentrerad. Och han hade suttit så där i en evighet. Jag smög fram med kameran; vad gjorde han?
När jag kom närmre så hörde jag hur han pratade för sig själv. Nu blev jag på riktigt nyfiken.
Han pratade med en fluga som inte ville lämna hans hand. Den kröp omkring på honom och sonen undrade om den inte ville flyga bort.
Det är sådana här stunder jag vill ha fler av. När sommarlovets lediga dagar blir långa och de små ögonblicken får bli stora.
