Kan nog inte tacka ordentligt för den fantastiska våg av värme ni gett mig och min ömmande käft i det HÄR inlägget. Har varit så rörande och fint att få läsa era smärtstillande ord och varje litet hjärta på min Facebook har hjälpt massor. Jag visste att jag hade världens finaste läsare redan innan men detta har gjort mig helt överväldigad. TACK!!! (Nu är jag inne på dag 12 och fått en diagnos. Det blev en alveolit som är ett blottat käkben pga miss i läkningen vilket ger infektion i skelettbenet. Kan säga att det gör ONT. Nu vänder det!)
Mat som medicin
Vad är det kroppen mår som bäst av och kan få den att hjälpa till med läkningen? Mat så klart! Och i mitt fall var det energirik mat då jag knappt ätit något på 12 dagar.
Min makalösa make tillika mästerkock förstod precis vad jag behövde och svängde ihop den ljuvligaste carbonaran. Jag kunder verkligen känna hur energin steg i hela kroppen redan efter några tuggor. Eller tuggor och tuggor… kladdigt surplande i vänster mungipa snarare.
Krämig, gräddig pasta med stekt lök och bacon. Inrörd äggula för extra kräm och färsk malen svartpeppar. En fulländad pasta!
Men han gjorde den faktiskt än mer fulländad. Carbonara är inte svårt men det han gjorde så galet bra och gott var att först koka färska ärter och sedan steka ihop med baconet så det blev de godaste ärter man kan tänka sig. Så gott ihop med den krämiga pastan. Den ska jag be om att få i repris med hel käft så att säga.
Visste du att rätten carbonara sägs komma från lunchlådorna till de italienska kolgruvearbetarna på 20-talet? Vissa menar att det är den synliga svartpepparn i såsen som ska likna kol från gruvväggen, namnet carbonara kommer från det italienska ordet för kol. Pastarätten kallas även kolarhustruns pasta och de lagade väl hursomhelst rejäl och energirik mat till sina karlar. Jag är som en gruvarbetare och behöver mättande mat som medicin av min kolarmake, ha ha! Helt klart!
Och återigen: TACK för att ni är här och läser och är så där helt underbara.
