Det blev en helg av social distansering

Social distansering i coronatider! Som vi formas efter denna tid just nu. Helt otroligt hur vi alla, ja verkligen ALLA, påverkas av detta. De som jobbar hemma får lära sig allt om digitala lösningar, de som jobbar kvar på caféer, butiker och andra öppna ställen kämpar för att behålla jobbet, de inom omsorg får verkligen testa sina och arbetsplatsernas begränsningar, de äldre får isoleras och upplever en påtvingad ensamhet. Jag som är egenföretagare är jag rädd. Men övertygad om att vi kommer ta enorma lärdomar av detta på många sätt.

Att tvingas vara hemma och undvika mycket av det vi tidigare tagit för givet kommer nog lära oss att uppskatta det vi faktiskt har. De små sakerna får nu ta utrymme. Som en promenad till vår närmsta 4H-gård och en enkel fika i trädgården med närmsta familjen. Dessa två ”event” fick fylla vår helg. Saker som kanske annars varit något vi snabbt fixat och inte värderat men nu betyder massor. Social distansering lär oss mycket nytt, helt klart.

HÄR kan du lära dig allt om social distansering.

Med detta med oss hade middag, kompisträffar, barnenes aktiveringar och köp av nya vårskor på köpstället bokats av. Det skulle bara bli vår lilla familj och sedan en fika ute i det fria hos mamma.

Denna väldigt kalla och blåsiga marslördag promenerade vi till Björklundshage. I tygkassar hade jag packat korv med tillbehör, dricka, grillkol och grilltång. Det sistnämnda är ju sjukt nöjd med att jag fick med.

Björklundshage är den 4H-gård jag även gick till som barn och inte mycket har ändrats på 40 år kan jag säga. Lika mysigt och glatt. Plats för djur, lek och umgänge. På armlängdsavstånd det vill säga.

Klart tuppen var stolt som en, ja… tupp! Det är ju påsktider!

Givetvis hittade sonen en ny kompis på en gång.

Så fina, så speciella getter är alltså. God ost är de generösa med i alla fall.

4H-humor!

Jag hade en älskad kanin som barn, mina fina gosiga Pontus. Om det är något husdjur som alltid får mig lite så där ömmande och tårögd så är det kaniner. Den kärleken jag hade till Pontus visste inga gränser.

Äldste sonens kärlek till exakt ALLA djur vet inga gränser den heller. Som han säger: När jag blir stor ska jag antingen jobba med djur och ha matlagning som intresse eller jobba som kock och ha egna husdjur hemma. Oavsett så hoppas jag han får sin önskan uppfylld. Fast på senare tid har nog musik kommit in som en bubblare på listan… Spännande att se utvecklingen.

Det är så sött med den här traditionen att lämna nappar till djur när barnen ska sluta med napp. ”Lämnade jag mina nappar här?” undrade dottern. Nej, för hon och lillebror vägrade napp. Hur mycket vi än försökte. Jag fick agera napp nämligen. Nätterna igenom och stora delar av dagen. Och det är de som helst sover nära, nära fortfarande om nätterna.

Underbar grill. Här samsas alla runt samma grill, det gillar jag istället för sådana där engångsgrillar. Och som sagt, sjukt nöjd med att jag fick med mig en tång.

Kan vara västerorts sötaste kiosk? Det blev kaffe och glass till efterrätt.

Några åkattraktioner till och sedan promenad hem igen. Denna gång med lång omväg för att maximera utevistelsen och kompensera det rätt stillasittande livet inne vi har nu.

Att gå i en skogsslänt och se de lilablå blåsipporna är alltid lika välgörande för själen.

Och visst är det intressant att det är rätt många blå blommor på våren för att sedan på sommaren vara mest gula och röda. Jag har lärt mig att bin inte ser blått och de då inte pollinerar blå blå blommor. Men vårblommor då som krokus, scilla och blåsippa?

Väl hemma igen och jag klev in i köket. Det var nästan fnissigt hur överdrivet myspysigt det var där. Dottern hade dragit fram färger och några påskpynt i trä hon fått av min mamma medan maken drog igång ett kakbak. Man brukar ju höra att sociala medier kan stressa och att allt är så där överdrivet gosigt och mysigt – i detta fall var det faktiskt nästan för bra för att vara sant. Fast det var ju sant. Inte så där snyggt som det kan vara men äkta.

Kladdigt och härligt. Och gulligt!

Makens sockerfria chokladkaka. Vi skulle nämligen nästa dag fika i min mammas trädgård och ha knytis. Klart det då ska bakas. Och jag kunde inte vara sämre så jag bakade jag med – citronsnittar. Får återkomma med recept.

Social distansering

Kära mamma! Hon är nu ensam i huset sedan pappa gick bort i julas så att vara isolerad från familj och vänner är ju det sista hon ska behöva vara. Hon som är mer aktiv än de flesta 20-åringar har det inte lätt med den påtvingade hemmavistelsen.

Jag och två av mina tre bröder med familjer tog oss dit med löfte om att ingen fick gå nära, bara vara ute och inte ha ens den minsta tänkbara droppsnuva. Det blev lite till å skrika till varann när vi inte fick stå på normalt pratavstånd.

Knytis. Vi hade med oss allt. Inget skulle behövas från huset. Och visst var denna fika instagramvänlig va??!! Men vänlig var den.

Lekar på avstånd är bra med en boll emellan.

Kusinens söta lilla kanin. Som sagt; älskar kaniner.

Mamma hade hittat gamla Husmodern där jag var modell. En liten 1-årig modell. Det var nämligen så att mamma, utöver att hon var lärare, gjorde stickningar mm till Husmodern. Hon var alltså content creator som man skulle säga idag. Om hon då hade haft sociala medier hade hon varit en stor influencer kan jag lova. Här var jag alltså modell i mammas stickningar.

Blir ju mycket intresserad av tårtan som ”är godare än alla andra”. Kanske värt att testa?

En av brorsorna hade med sig godisägg och det blev en äggjakt redan nu. Påsklyx! Detta är ju lite som en mini-variant av min drömpåsk jag beskrev nyss.

Och äldste sonen hittade mammas gatukritor och satte igång att skapa. Så fina!

Sen började väl fotbollen bli lite väl närgången och faktiskt riktigt kallt så det var dags att gå hem. Vink vink till mamma på håll.

Håll ut mamma, snart får vi kramas i verkliga livet. Post corona!