Söker fokus & funderar lite

Halloj kära läsare och hej på dig du fina fredag! Precis som påskens ledighet nyss är det lite knasigt att känna ett pirr för fredag med lediga dagar framför sig när det inte är direkt fullsmockade arbetsdagar. Men ändå så är det fredag och barnen ser fram emot fredagsmys, sovmorgon, lördagsgodis, lek med kompisar.

Och apropå det – kan inte sluta tänka på hur barnen kommer tänka på hela den här våren om några år. Vad kommer de minnas? Att de var tvungna att hålla avstånd i matsalen och att klasserna var mindre då många var sjuka. Och att vi vuxna aldrig slutar prata om Corona. Hoppas de inte behöver få med sig minnen av förluster av nära och kära. Det är fortfarande min värsta oro.

Så här ser det ut i matsalen idag, just nu. Sitter här och skriver. Är helt förundrad över hur starkt och stolt mina små påskdekorationer står sig efter en vecka. De blev så fina på påskbordet i lördags. Det gula blommorna mot de bruna glasen var bra färgaccenter mot den i övrigt blåvita dukningen.

Och om jag då fokuserar på bakgrunden. Rattar in kameran med fokus på väggen istället så värmer den där lilla tavelväggen mig. Det är en tavelvägg som växer fram här, som det mesta i vårt hem, i långsam takt. Tror att det är en sak per år som dykt upp där, ha ha.

Silverkransen högst upp är senaste tillskottet. Den jag gjorde i julas av gamla värmeljuskoppar om du minns, skrev om den HÄR.

Sedan är tavlan ner till höger ett kärt minne. Sonen hade världens bästa fritidspedagog på lågstadiet som ofta drog fram kreativa saker även utomhus. Denna tavla gjorde han på ett staffli på skolgården. Nu är jag partisk så klart men tycker den är helt underbar. Han har konstnärer i släkten på båda sidor så kanske inte så konstigt om han gillar penslar och färg.

Sprattel-Strindberg är en annan favorit. Den hade maken med sig från innan vi träffades. Det var en klippa-ut-gubbe i nån tidning. Älskar den och älskar att han liksom glor lite surt åt vårt matbord och alla våra middagar vi har här. Kanske han hade gillat sällskapet och tagit sig ett glas han med.

Söker fokus

Det är så fint att få ha denna blogg på många sätt. Jag får svamla av mig lite av det som snurrar i huvudet, jag får kontakt med er härliga personer som är mina vänner fast vi inte känner varann (förutom några av er; hej mamma!) vilket är underbart i dessa sociala distanseringstider och så får jag utrymme för att skapa. Älskar ju att skapa som du vet och sedan älskar jag att inspirera så det är ju då fantastiskt att jag har bloggen där jag kan kombinera dessa.

Men ska jag blogga resten av mitt liv? Det är en tanke som på senare tid dykt upp lite väl ofta. Någon typ av dokumentation vill jag nog ha för denna dagbok som kategorin Min Dag är är så fantastisk att blicka bakåt i och se hur livet förändras, så mycket fina minnen vi skapat och att livet alltid rullar på. Ibland i uppförsbacke och ibland i en rusande fart framåt så det kittlar i magen.

Just nu är jag så glad för att ljuset är åter, dagarna är längre och energin är hög (haft en dipp som jag ska berätta mer om senare) samtidigt som det är bland de mörkaste tiderna i mannaminne. Berg-och-dalbana på en och samma dag kan tyckas.

Tacksam mitt i sorgen

Jag landar som oftast i hur lyckligt lottad jag är. Alla friska nära mig och när allt detta lagt sig förhoppningsvis får fortsätta med det roliga jobb jag har. Och så ödmjuk när jag tänker på att pappa slapp vara med om allt detta. Att ha haft honom på sitt boende och inte kunna träffa honom eller inte kunnat ha haft den viktiga och fina sorgeperiod, om han gått bort mitt i allt, vi hade ihop med släkt och vänner med träffar, middagar och långa kramar hade tagit kol på mig. Aldrig hade jag väl känt varma tankar om att pappa gick bort när han gjorde men i detta fall gör jag det. Han var en sådan omtyckt person så han hade vänner och släkt på besök varje dag och det höll honom vid liv mycket längre än vad kroppen egentligen pallade är jag övertygad om. Att ha varit isolerad hade tagit kol på honom bara det. Åh pappa vad jag saknar dig! 4 månader av saknad.

Så, nu blev det ett väldans långt inlägg med det som snurrar i huvudet. Lite hit och dit men så tror jag det är för många av oss nu. Om du orkat läsa så här långt: tack!

Skickar med en låt som ger mig styrka nu.

Önskar dig en fin fredag så hörs och ses vi snart igen, eller hur. Håll dig frisk och ta hand om dig.