Sista dagen på Koster klämde vi till med två riktiga pärlor: makrillsfiske och middag på Kosters trädgårdar. Det gäller att go out with a bang så att säga.
Makens släkt bor som sagt på Nordkoster och nu fick vi följa med på farbrors båt till barnens och, ja oss allas, stora glädje.
”Jag trivs bättre här!”
Och här trivs jag!
Kommer jag kunna leva utan horisonter resten av året? Är inte helt säker på det.
Och så var det då dags för fiske. Då vi var på en mycket lyckad fisketur i Smögen bara någon vecka innan så såg vi framför oss samma goda resultat.
Men nej. En liten makrill fick sonen upp. Men jag tror nog själva turen med båten i sig var tillräcklig upplevelse.
Hem igen till hamnen med vår fångst.
Sonens min avslöjar en del…
Då vi på fisketuren i Smögen också fick lära oss rensa fisken fick dottern visa sin talang. Med den äran!
Middag på Kosters Trädgårdar
Vår vänner på Sydkoster hade bokat bord på Kosters Trädgårdar så efter ett litet ombyte i huset tog vi färjan över till Syd.
Fick beskrivningen ”ett Rosendal på Koster” innan och det låg mycket i det. Fast mycket personligare här.
Tanken med menyn på Kosters Trädgårdar är att servera god mat från trädgården.
Här är en rabatt med endast ätliga blommor att dekorera maten med.
Så vackra och enormt inspirerande odlingar. Och att sedan kvällsljuset var himmelskt vackert gjorde allt galet underbart.
Mycket spännande vinmeny med ekologiska viner och naturviner.
Middagsmenyn är väldigt slimmad. Sådant gillar jag skarpt. Att man liksom vet vad man är bra på och gör då lite av det men riktigt bra.
Som här fanns det tre pizzor: klassisk, röd och vit. Jag testade alla och rekommenderar den vita mest.
Vit pizza: olika ostar, pumpa från trädgården och pesto skapad från köksträdgrden och sedan lingon. Var lingon kom ifrån vet jag inte…
Mitt i maten kommer yngste sonen och drar i mig. Jag måste följa med ut.
Han ville visa alla hönor. Och var helt överlycklig. Han ville ha med alla hem. ”Eller kanske det räcker med 10? Då bör jag väl få 20 ägg?”
Alltså på riktigt – han blev helt kär i alla hönor. Och kanske att en del hönor fattade tycke även för honom?
Vi tackade sedan för oss och tackade Koster för en helt fantastisk vecka. Så mycket vi sett, upplevt och upptäckt och jag tror banne mig att jag lämnade en liten del av hjärtat nån stans på de kala klipporna. Jag är övertygad om att jag kommer återkomma. För att äta nyfångade havskräftor på en klippa i solnedgången är något jag nu vet att jag måste göra. Nästa sommar?
