En helt sprängfylld första dag i Paris

Det är liksom ingen startsträcka för att komma in i Paris om man så säger. Från tåg upp på gatan och pang tjong så är det caféer, croissanter, baguetter, baskrar och underbar franska överallt.

Det jag tar med mig till nästa gång jag kliver upp på gatan är att tänka på vilken uppgång man tar. För det kan verkligen förvirra och förvrida ens hjärna. Här är inga kvarter en fyrhörning. Om man står i ett hörn i Stockholm och går runt kvarteret har man kommit tillbaka till start efter fyra hörn. Så är det icke här.

Med behov av att få både vila fötter, fylla på med energi och hitta på kartan slog vi oss ned på nästan första bästa uteservering.

Kanske bland de godaste omeletter jag ätit. Och det är lite så i Paris – det är liksom bra överallt. Paris lägsta nivå är galet hög.

Det saknades röda läppar för att göra mig Paris-kompatibel.

Kartan bemästrad och nu mot vårt boende, ett lägenhetshotell på Boulevard de Sébastopol.

Och vad sker i Paris en vanlig torsdagsförmiddag när man strosar runt på gatorna? En förlovning gissar jag.

4 från Stockholm hittade den 5.e från Malmö. Alla nu samlade och det skulle firas. Våra väskor lämnade i bagagerum och den lättnad man känner med att få tillbaka en arm är fantastisk. Redo att verkligen strosa runt i och spana på Paris.

Bubbel på en trottoar med en duktig snacksbricka.

En sådan här hållare för ishinkar att hänga på bordet åker genast upp på önskelistan.

Vi var fem som reste och vi använde oss av en app där man lägger upp sina utlägg och vilka man ska dela de med. Appen räknar då ut vem som är skyldig vem och hur mycket. Så himla smidigt. Aldrig tja om “det är min tur att betala” osv utan allt sköts snyggt i appen.

Nja vädret var väl det som under våra dagar var det enda som inte var helt perfekt. Men å andra sidan är ju regn såååå mysigt och vackert så Paris gör sig även i gråmulen skrud.

Nu var vi inte hungriga alls men kaffesugna vilket man liksom alltid är i Paris kommer jag å tänka på nu. Men jag tipsade om Marché des enfants rouge som jag å familjen var på (HÄR) och trodde att det skulle finnas nåt caféaktigt där.

Helt fantastisk matmarknad med all mat från hela världen både att köpa som råvaror och äta i små stånd. Men inget “riktigt” fik.

Mini-calzones. Doftade helt ljuvligt. Men om jag hade ätit mer hade jag sprängts.

Tur då att det låg ett hederligt café precis utanför. Regnblöta och koffiensugna slog vi oss ned. Och jo, en pain au chocolat fanns det plats för.

Vidare runt i stan och med uppehåll för ett ögonblick. Det gör att man ser stan istället för att glo in i paraplyet. Vilken skillnad det blir på upplevelsen.

Och då ser man helt plötligt sånt här. Klart vi tar passagen vi annars hade missat då vår karta i appen sa rakt fram.

Åh!!! Alltid rostade kastanjer. Om du följt mig på mina resor i Europa så vet du att jag alltid tar mig en strut rostade kastanjer. London, Venedig, Berlin, Wien… Sådan kontinent känsla på detta.

Och doften på gator och gränder. Jag gör dem också hemma och då så HÄR.

Jag tog med tjejerna till en av mina favoritgator – Rue Montorgueil. Gågata fullsmockad av mysiga butiker och vimlande caféer.

Vi smet in i en vintagebutik som först såg lite stökig ut men sedan var det som skattkista. “Kolla in denna kappa Helena!” sa J och jag föll som en fura. Den fick

Hela gatan är fylld av dessa magiska affärer och butiker, blandat med restauranger. Hinner man bara med en gata (stackars den iofs) i Paris så är det hit man ska. Tycker jag.

Vi fick checka in på vårt rum och svida om till middagen. Och den skulle vi ta på Bouillon Chartier som jag bara älskar den med. Det går inte att boka bord utan man får stå i kö…

… vilket alla lätt gör i över en timma faktiskt. Varför? För detta ställe är 1) väldigt fransket och fint. 2) galet billigt. Och kön går in i en bar där man kan köpa sangria för 1€ och sedan går kön ut igen och sedan in på en innergård där man till slut får komma in i restaurangen.

5 sangria och ca 45 minuter i kön. Det gick faktiskt väldigt fort ändå då stämningen i kön är så trevlig och glad. Barnfamiljer, äldre par, studenter, festprissar och vi 5 svenska kvinnor. Alla samsas i kön och den styrs av en man som har full koll.

Här är vi nu, bara meter ifrån. Snart snart…

Väl inne är det hög ljudvolym och massa människor och glädje.

Sen var det bara att beställa den ena godsaken efter den andra.

Förrätter från 1€, varmrätter från 7€ och en flaska vin 15€. Du fattar att stället är poppis.

Inga elektroniska iPads med beställningar till köket utan här skrivs det ner på bordsduken och kyparen kommer ihåg.

Nu snackar vi efterrättsbomb.

Sortie! Sen hade vi inte mycket kvar att ge. Jag stöp i säng och jag skojar inte om att jag somnade innan huvudet landade på kudden. Sov till 09.30 då jag blev väckt. Hade lätt kunnat sova längre med sömnbrist pga gullig nattvandrande son sedan 9 år.

Men nästa dag som var helt dedikerad till vintageshopping får du läsa om imorgon. Ses då!