Jag skrev här om dagen av avslutningar och student, och länkade till gammalt inlägg om min student och hur det river upp sår. Jag har fått så många meddelanden med berättelser likt mina men alltför många som var så mycket värre. Där det kunde gått riktigt illa.
Jag har tagit emot era ord och känt så mycket, både bedrövelse men främst glädje och hopp. Att saker, känslor kan vara övergående och att det, livet, faktiskt landar väl till slut.
För som det heter: Slutet gott, allting gott. Fast med tillägget: Om det är inte gott än, så är det inte slut än. Alla bär vi på olika sår och bördor. Vissa får de djupaste och tyngsta.
Tack till er som delade med er. En dag jag orkar ska jag skriva om ensamhet.
En jobbplåtning jag hade i trädgården och så klart ville Birger vara med, den lille spjuvern. Eller linslus kanske snarare?
Vad katter gör mest hela dagarna: sover! När vi flyttade in i huset och då blev matte och husse, läs om det HÄR, så blev jag så orolig. Trodde de var sjuka för de bara sov och sov. Googlade och hade mig. Men nej, de sover tydligen 16-18 timmar per dygn. Kämpigt värre!
Gäääääääääsp!
