Höstmys med svampplock, horisont & boeuf bourgogne

Jag frågade våra vänner om de ville komma på middag i helgen då kontrade de med att istället bjuda in oss till sin stuga i Roslagen. Vi drog en rackarns bra vinstlott. Så himla mysigt med djup skog och vida havshorisonter på samma gång, på samma ställe. Ett dygn var som en hel veckas semester i nedvarvning.

Efter ankomst och uppackning var det direkt ut i skogen. Svampen som det tydligen var garanti på lockade och pockade.

Och jag skojar inte när jag säger att vi tog 4 steg in i skogen från vägen när den första guldådran av trattkantareller hittades under en fälls gran. “Åh titta här! Och här. Och herre guuuu, kolla här!” är citat som ekade från skogen.

Det här med kamouflage i skogen när man är på jakt hade jag tagit på högsta allvar. Jag klädde mig som en champinjon!

Kan man kalla detta en bukett trattisar? Aldrig någonsin varit med om vare sig så mycket svamp eller så stora.

Vi har ju varit rätt så olycksamma vad det gäller svampplock om du följt mig. Inlägg från 2014 (åh så liten bebis jag hade då!),  2017, 2020 och nyss 2021 – ja jösses vad dåliga vi är!

Kan det vara så att vi denna gång fick vår belöning för alla år när vi inget fick? Skulle inte vara svårt att gro det med tanke på korgar och pappkassar som fylldes. Vi fick ju till slut säga stopp.

Det som slog mig var att tillskillnad från förra gången i år när vi hittade hur mycket svamp som helst men av helt fel sort var det nu tvärt om. Väldigt lite av allt annat än trattkantareller. Jag är inte den som klagar men bara intressant spaning.

Med korgarna fulla vände vi åter till stugan för att snabbt ställa av oss, krama katt och gå mot havet.

Havet som denna dag bjöd på enorma vågor och ett nästan öronbedövande muller. Kraftig vind och de stora vågorna var det som om naturen tog tag i oss. Vi skulle verkligen fångas, omges av moder jord. Jag älskar verkligen den känsla som infinner sig i mig när det är kraftig vind, stora vågor eller en mörk stjärnklar natt – då förstår man hur små ens problem egentligen är i det stora hela. Jag, mitt lilla lilla universum i allt detta stora är absolut ingenting. Det finns något väldigt befriande i det.

Hade man varit lagd åt vindsurfinghållet kanske jag hade fått ett sug av att hoppa i.

Vi gjorde bäst i att stå och njuta av skådespelet.

Och som barn i alla åldrar alltid gör: kastar vad som helst i vattnet. Det är alltid en vinnande lek och man kan hålla på länge.

Lätt fukt- och köldskadad var det fint att gå in i stugvärmen som eldades på.

Pyssel med stenar.

Rafflande parti kalaha.

Om man är duktig på att rensa svampen redan när den plockas så får man fram en svamptoast på nolltid. Sånt uppskattas.

Barnen lärde ut kortspelet Dam. Det spel vi har spelat exakt hela sommaren. Riktigt kul.

En mycket försigkommen boeuf bourgogne hade puttrat i ett dygn gav ifrån sig magiska dofter. Med en krämig potatispuré blir alla lyckliga in i själen.

Och där satte jag mig. Inte mycket skulle efter detta få mig ur spel.

Jo, sömnen fick mig ur spel. Jag var den första att tacka för sig och la huvudet tungt på kudden men med lätta varma tankar. Sov som en stock med både mossa och havsvågor i drömmarna.

Tack J och J för ett magiskt dygn. Så härligt att få vara hos er.