På köksgolvsfronten intet nytt. Tyvärr

Det finns saker som man bara ger upp om. Som att ha ett fungerande kök till exempel. När man drar en suck och liksom bara kapitulerar för att man tjatat och dängt huvudet i väggen så många gånger att det inte är lönt längre.

Det sägs att det tar 30 dagar att bryta en vana och vanan att handdiska sitter numer så djupt i min ryggmärg att jag glömt bort att vi någonsin haft en diskmaskin känns det som. Jag skrev om vårt köksgolv HÄR och den vattenskada som blivit där. Nu är det över nio månader med detta.

När jag var på min väninnas landställe här om sistens så rörde det mig inte ryggen att det inte fanns rinnande vatten indraget i deras hus. För handdisk är ju min vardag så varför skulle det inte vara det på ett landställe också liksom. Och att stå i ett utekök är ju bara lyxigt i jämförelse.

Jaha och vad har hänt sedan sist då, när det nästan gått en månad? Ja du – inte ett skit. Jo hela köksgolvet har dragits ut. Ett otroligt knarrigt spånskivegolv lades in där vi går men i övrigt är det råa plank och spikar som sticker upp. Tur vi inte har småbarn.

Sedan så är det en byggfläkt som ska torka ut som går dygnet runt. Jag fullkomligt hatar det där ljudet. När man som jag jobbar hemifrån så är det där surrandet helt vidrigt. Som att ha en mygga i sitt rum som surrar irriterande exakt hela tiden.

Jag hoppas innerligt att försäkringsbolag, installatören och återförsäljaren ska komma överrens och lösa den här skiten. Du får förlåta att jag låter så vresig men tålamodet börjar tryta. Jag kan inte förstå att det ska ta så lång tid. Månadsskiftet oktober november upptäckte vi att det var en vattenläcka under diskmaskinen. Nu är det mitten på juli.

Första budet var att våra fina golv bara skulle behövas tas bort där vid diskbänken så att golvet i övrigt skulle skonas…

… men icke. Jag kom hem och då låg hela vårt köksgolv ute på gatan. Jag skrek högt.

Ett rått plank som var sticksigt och jävligt låg öppet. Jag försökte tänka positivt och se det hela som en sommarstuga med plankgolv. Men då…

… skulle även det bort. Om jag just nu känner pepp? Nej inte direkt.

Och här är vi nu. Man har inte svårt för att hålla sig för skratt om man så säger.

Jag la in trasmattor där det gjorde ont att gå. Med lite vilje kan man väl låtsas att det är sommarstuge-lajv. Ja, jag måste försöka se positivt på detta!

Om någon varit med om liknande och har några stöttande ord tar jag dem gärna.