Första dagen i Köpenhamn, del 1: Carlsberg

Okej Köpenhamn – ge mig nu allt du har! verkade vi skrika när vi vaknade den första dagen för när jag ser i min bildmapp så maxade vi dagen så rejält att jag inser att jag inte kan göra endast ett inlägg från dagen. Du skulle storkna. Det blir uppdelat helt enkelt.

Hur som helst, att vakna med eget boende ger ju att man ska göra egen frukost och som gammal frukostvärdinna på hotell tar jag detta på fullaste allvar, det vet du vid detta laget eller hur?

Maken föreslog att vi skulle köpa färskt bröd och det bästa, som vår hyresvärd nämnt, bageriet hade sommarstängt så det blev Emmerys. En kedja av butiker med både brödföräljning och kafé. Vi lämnade huset tyst då alla andra sov. Bra med elbil då som liksom smyger iväg helt i tystnad.

Olika sorters frallor samt ett riktigt dansk rågbröd kom med hem i stora papppåsar.

Med fransk marmelad blir det väldigt mycket ”utomlands” vilket man ju vill känna när man reser.

Upp bullades en buffé som jag alltid gör och sedan var det bara att invänta att resten av huset skulle vakna.

Den fina bakgården som delas av samtliga hus på gatan, varje kvarter har en stor innegård men uppdelad i sina egna bitar. Vår hyresgäst hade trädäck med plank medan andra hade stenlagd yta och endast träd som ”staket”.

Och så lite underbart danskt porslin på det.

En son vaken. Lockas lätt upp och ut med Nutella. Endast på sommarlovet. Nöjd pöjk.

Frukost bortplockad och städad. Nu ska vi greppa stan och det vädret och önskningarna gav var först en tur upp i de gamla bryggeriområdet Carlsberg. Där man ja, brygger Carlsbergs öl.

Hälsa på grannen som var mycket vänlig och hjälpsam. ”Då har jag svenskar på båda sidor. Det är hyresgäster på andra sidan också ha ha!”

Kan vi gå snart???

Vi tog tunnelbanan, eller metron som den heter här.

Och det är en upplevelse i sig då den är förarlös och man liksom sugs in i tunneln.

Men helst vill man strosa så det var ju tur att det var en fin promenad till Carlsberg sedan.

Och på en gång slås jag av vad som är annorlunda med Köpenhamn och Stockholm – alla planteringar, vilda och menade, längs med husväggarna.

Och här är det då: Carlsberg. När det byggdes låg det långt från stan och på ett berg. Nja, i Köpenhamn finns inte direkt några berg men en höjd i alla fall. Och det var för att om bryggeriet skulle kunna göra bra dryck behövdes bra vatten och vatten är ju alltid bäst direkt från källan och högt upp.

Otroligt imponerande bygge detta. Och ständigt denna fråga: varför byggs det inte sånt här idag? Jag menar inte i stilen utan att det byggs med mening att lämna efter sig ett avtryck, göra något så beständigt. Så klart handlar det om pengar men jag kan inte annat än att bli lite ledsen att det inte kan skapas sådana här mästerliga hus längre.

Titta där uppe under taket – mellan pelarna till vänster står en staty av ett par. Det är Carl Ottilia Jacobsen. Carl Jacobsen är alltså sonen till grundaren och som tog det nu världsberömda danska ölmärket till nya höjder. Läs mer om den lite dråpliga historier mellan far och son HÄR.

Det syns inte på denna bild men Carl som står till höger och tittar rakt fram medan Ottilia till vänster tittar på sin make. Rätt tydligt hur saker och ting var då…

Och elefanterna! Fyra elefanter bär upp porten. På en sida med bollar och den andra utan.

Tog mig ett tag att se illustrationen på sidan av elefanten. Dessa gjordes 1901 till deras försvar. Men det högg till i hjärtat när jag såg. Att man låtit det vara kvar – men som sagt, utan politisk koppling då kan jag tro.

Glad Helena på helig ölmark. Jag dricker gärna öl. När jag å maken träffades och dejtade på restaurang beställde han vitt vin och sallad och jag öl och kött. Inte ofta vi fick rätt när servitörer skulle servera.

Jag är mycket glad över att de alkoholfria ölsorterna numer är supergoda. Mycket god måltidsdryck och mitt ofta-val på sommaren just. Så läskande.

Inte lätt att vara 13 och 8 med kultur- och arkitektintresserade föräldrar. Nu får de bestämma.

Så lämpligt då att ett glasskafé låg precis där!

Alexanders bistro med den goda glassen från Peter Beier.

Ah men mums!

Och kolla struten! Den var liksom fyrkantig i sin öppning och med loggan inpräntad. Sånt går jag igång på – det där lilla lilla extra.

Påfylld energi och vidare äventyr. Och det vi skulle till måste jag säga är en av de häftigaste utställningarna jag sett. Återkommer inom kort med det.