På Bambi-ben gled jag hem på glashala gator igår från tunnelbanan efter megamötet med boken. Om jag hade kunnat hade jag rusat för jag ville nu se hur det gått med golvet. Precis när jag kommer till huset ser jag golvkillarnas bil åka iväg.
Sprang upp för källartrappan och möttes av stängd dörr. Den är alltid öppen för katterna går ut och in genom källaren för att sedan gå upp i köket. Tryckte ner handtaget och var beredd på allt. Men inte det jag såg – att HELA golvet var lagt. De hade lyckats lägga hela golvet på två dagar. Och inte bara lägga det – utan lägga det alldeles perfekt. Som jag våndats och oroat mig.
Den 13 månader långa resan med golvet och vattenskadan kan du läsa om HÄR.
Nu har maken kontaktat återförsäljaren vi köpte diskmaskinen av och de ska skicka installatör. Kan det vara så att vi kommer ha ett golv och diskmaskin innan lucia??? Vågar jag tro på det, lita på det?
Jag frågade sonen om han minns hur det var när vi hade diskmaskin. ”Näe det gör jag nästan inte” svarade han. Det är 1/9 av hans liv så det kanske är så det då blir.
När maskinen för första gången kan dras igång kommer jag stå där med typ lackmuspapper och kolla att den inte läcker igen.
GRATTIS! Vilket tålamod, visserligen påtvingat men ändå. Jag har följt denna köksföljetong härifrån Frankrike och undrat; ”Hur står man ut”? Visserligen finns det mycket värre saker, krig och svält, men vi är ju vana vid ett fungerande hem. Förstår att ni njuter och ännu mer när diskmaskinen kommer på plats.
Bara känslan när det fixar sig och en lång väntan är slut är underbar! God Jul (med diskmaskin)!!
Hej Karin! Tack snälla för dina peppande or. Ja detta har varit en prövning men efter ett tag så är det norm att diska i 1-2 timmar per dag. Nu leker livet!
Kram
Helena