Barnjonglering, cellprov, performance & Fenix

Vardagen är tillbaka. För mig och maken då men medan barnen fortfarande har sommarlov och med det har sköna slappa dagar hemma. Jag får det så svårt att fokusera helt på mitt när barnen inte sätts i aktivitet, lek eller gör något. Ansvaret ligger på mig att kicka igång dem.

Och innan detta sker kickar jag igång mig själv. Nu har mina morgonpromenader blivit rutin igen och då jag går upp vardags-jobb-tid men barnen sover som om det var söndag så kan jag gå iväg och komma hem innan de vaknat.

Men sen är det jag som jobbar och jonglerar. Barnen ska ha mat och få energi att göra något samtidigt som jag ska få ur mig mina uppdrag.

Ett tag var ljudvolymen enorm och jag undrade om hela hemmet skule gå sönder. Det var ju ”krig” och pang-pang med Nerf-gevären. Hellre stök och hög ljudvolym än stillasittande surande barn faktiskt.

Det damp ner ett cellprov för HPV i brevlådan. Då jag skjutit upp detta med förra testet jag fick tog jag det på en gång och la på lådan samtidigt som jag då lämnade kaoset hemma för att åka till stan.

Jag och en väninna har varit duktiga på att ses och ha kulturella träffar. Gått på teater, konstutställningar osv men kommit av oss. Det var nog pandemin som satte käppar i hjulet. Men när hon frågade om jag ville se Laurie Anderson på Moderna museet innan den stänger svarade jag snabbt ja.

Såg denna taxi och insåg att det är den jag alltid borde boka när jag ska någonstans.

Vi hade stämt möte utanför Grand Hotel och när jag står där slår det mig – luften är så varm och fuktig så mitt tunna hår med sk fina strån blev tjockt. Alltså wow. Jag var tvungen att föreviga detta unika.

Jag visste en del om Laurie Anderson innan men inte alls så mycket visade det sig. En mycket bredare konstnär än vad jag trodde. Utställningen är stor, hennes konstnärsskap från 70-talet till idag samt mycket om hennes farfar som emigrerade från Sverige till USA.

Utställningen var mörk och nästan helt i svart/vitt. Jag gillade det jag såg men blev liksom mätt och tung då det är en utställning med många svåra ämnen, sorgliga historier, kraft och som sagt mycket mörkt. När vi gick därifrån var jag rätt nedstämd. Kände att utställningen inte var i min smak men när jag morgonen efter går igenom den med maken så lyfte den. Jag hade så mycket att prata om, diskutera och ventilera. Så med en dags marinering så är min åsikt om utställningen att den var fantastisk. Så knasigt det kan vara.

Med då lite nedstämda känslor tog vi färjan från Skeppsholmen till Slussen för nu ville vi äta. För efter kultur kommer mat och dryck. Det är sedan gammalt.

Sökte oss upp in i Gamla stan.

Men det var fullt överallt. Attans.

Då kom jag på att relativt nyöppnade Fenix på Götgatan inte har bordsbokning utan endast drop in. Efter en lång promenad från Gamla stan till Söder hade vi tur – det fanns bord.

Fenix är en lillasyster till Riche vilket syntes på inredningen. Och klintelet.

Mellanrätter är grejen här. Och nu måste jag sätta ner foten. Kan vi inte sluta med mellanrätter??? Kul att testa flera olika saker och dela men man blir inte mätt och det slutar alltid med att man beställer massa rätter vilket gör det hela dyrt. Och det är liksom ett sjå att hålla på och dela.

Och jag kan säga om maten att några var helt underbara och andra var mindre lyckade. Jag vill summera det så här: superservice och stämning, helt fantastiskt ställe, men man går inte hit för en full middag. Snarare ta nåt glas med kära vänner och småäta.

Jag kommer gärna tillbaka men inte lika hungrig som jag var denna gång. Personalen får 5 av 5.

Slussen är ett sorgligt kapitel i Stockholms historia, det vet alla som besökt staden. Denna sommar så görs någon form av rälsbyte eller nåt annat vilket gör att t-banan går uppdelat och man måste byta tåg vid T-centralen efter 23.00. Väldigt oklart detta. Så det tog dubbelt så lång tid att komma hem och när det regnar, mörkt, förvirrat och är mitt i natten är man inte så glad i SL där och då. Men jag satte då på spellistan från TV-serien Molanders om du minns den. Bara klassisk musik och då blev allt vackert och filmiskt.

Väl hemma igen med underbar klassisk musik i öronen, vackra tomma gator och parker var det väldigt drömskt. Det gäller att göra lemonad av citroner som det heter.

En dag i augusti med en salig blandning.