Jag har bestämt mig för att verkligen njuta så mycket det går av hela vårt hus och fram framförallt skapa platser utomhus för sommaren. Att vårt hem blir vår sommarstuga på våra lediga stunder.
Minns du det där tv-programmet där en person gick genom en port för att på andra sidan komma ut som en artist de kunde imitera. Sikta mot stjärnorna tror jag det hette. Så tänker jag på vårt hem så här års. En förvandling, en ny skrud.
Just nu, innan alla löven på träden kommer så är platsen precis utanför köksdörren den bästa platsen för kvällssol. Om nån vecka när både äppelträdet på vår tomt och den stora björken hos grannen mitt över slagit ut så kommer det vara exakt noll kvällssol där.
”NU! Kom med ut nu. Nu ska vi njuta!!!” ropade jag till maken i lördags när värmen var som i juli.
Jag plockade med en högtalare ut med somrig musik, hällde upp lite goda grejer i skålar, hällde is i ljummen rosé och riktade stolarna mot solen. Åh, nu har vi det bra älskling!
Vet inte vad det var men när vi var i matbutiken senast så fick jag sådant enormt sug efter inlagda grejer, picklade grönsaker. Alltid varit mer för salt snacks än glass tex men det här med det syrade överraskade. Kanske jag saknar något i kroppen den ropar efter? Säkert nåt i klimakteriet som vill ha sånt. Min kropp har alltid varit bra på att ”ropa” på det den vill ha. Leverpastej – dåliga järnvärden, mjölk – dåliga nivåer av kalcium, socker – deppig 😅
Ut kom katt och son också. Sonen hade spelat nån sorts brännboll och offrat sig så hela han var en enda stor gräsfläck.
Lille Bernhard. Som du vet så har vi nu sagt hej då till Birger och har bara Bernhard kvar. Att det är han som är två år äldre än Birger som skulle ha hälsan längre är överraskande. Han har ju fått många dödsdomar av veterinärer men njuter fullt ut av livet hos oss verkar det som. Ja, han är inte snabb, kan inte hoppa upp i sängar lika bra som förr men signalerar på intet sätt att han mår dåligt, har ont eller lider. Det är det vi går på och hoppas han får vara med oss länge än. Att förlora båda två skulle bara vara för mycket.
