En sista frukost och de sista ögonblicken att spara från Schinoussa. Vill ta in allt och lägga i mitt minne att ha nära när jag behöver energi.
Inga bilder i världen kan återge den skönhet som finns här för den sitter i något man inte kan ta på. En själ om du så vill.
Och en sista brottningsmatch med lille Charlie. Visst är det så att alla hundar tror de är stora som vargar? Det råder inget fel på Charlies självförtroende. Åh din lille goe pälsboll, vill inte släppa taget om dig. Och du vill inte släppa bollen.
Det gjorde ont att säga hej då till Panos. Snällare och mer geneörs person går nog inte att finna. Jag hoppas så att vi kan komma tillbaka till hans paradis.
Underbar som alltid tur med Express Scopelitis.
En lagom paus mellan färjorna i Naxos hamn för en fika och sedan på stora färjan till Paros.
30 minuter med båt, 20 minuter med buss och vi var framme vid vårt sista boende på denna resa. Nu bor vi på Paros och den lilla hamnstaden Aliki.
Jag och maken lämnade trötta varma barn på rummet och med ACn på för fullt för att leta upp butik och köpa balkongmys. Vi hittade storvinsten.
Vi har spelat UNO, M.I.G., tre-i-rad, vanliga kortspel och Yatzy varje dag. Nu testade vi Yatzy-varianten med att måste ta allt i turordningen som står på protokollet. Det är väldigt kul och man kan glömma att få bonus ha ha.
Aliki är en liten stad som ligger verkligen på havet kan man säga. Strand inne i stan och sedan strandpromenad med restauranger, caféer och butiker.
Jag går alltid på ”det här ser trevligt ut” när vi ska välja restaurang medan maken går på ”ska se vad de har för recensioner”. Här sammanföll våra val. Superhärlig middag på Vasilis.
Om du minns min utläggning om bläckfisk… Här är alltså grillad ocopus.
Vi var nog alla väldigt trötta för vi var så fnissiga och flamsiga. Skattade så tårarna rann åt något jag nu inte ens kommer ihåg vad.
Och skönt då att ta en lång natt. Nästa dag var helt oplanerad så det laddades för lång sovmorgon. Att ha semester tar på krafterna. Och nästa dag är ju den sista…