Om det var pastabakning dagen innan så var det pizzabakning nu. Är det italiensk matkurs jag är på så är det.
Vi skulle stanna inne Neapel och ta oss till Pizzeria de Concettina au Tre Santi. Vi fick skjuts en liten bit från hotellet men mest blev det en härlig promenad i kvarteren med matmarknader och arkitektur.
Att Pasta Vongole är en rätt som lagas lika ofta här som Korv Stroganoff hemma kan ha att göra med att just vongole finns att köpa lika lätt som potatis här.
Inga ord behövs för att förklara hur jag mår va?
”A snack before lunch” sa Mimi och plockade fram fantastiska fiore de neve.
Tänk dig en superfärsk liten semmelbulle utan kardemumma fylls med vaniljkräm och galet mycket florsocker. Som snö gissar jag då på namnet… Jisses vilken pangsmäll av gottigheter.
Det tog lång tid att ta sig fram för det var enastående arkitektur att titta på överallt. Som i en film runt varje hörn.
Arkitekturen! Jag är helt tagen. Så vackert precis överallt som sagt.
Eller…? Är det självaste Salvador Dalí som varit framme???
Och sedan in på en gård vid vårt mål och det var som om nån hörde mina tankar och hade hängt upp lakan på tork. Blir det mer Lady och Lufsen än så?
Väl på plats var det dags för att göra pizzadeg. Och här är det inte snack om att gå på känn utan mycket tydliga mått på saker. 1 gram jäst, 1 dl kallt vatten, 1 kg mjöl varav 90% 00-mjöl, 10% tipo uno. Per pizza. Så! Underbara Louisa från Australien står och ser koncentrerad ut. Vilken stjärna hon är, så många fina samtal hon och hennes genomvänlige man David bjöd på.
Vår lärare gav mig en applåd så jag tror jag fick godkänt när min deg var klar. De degar vi gjorde skulle dock jäsa så det var inte de som vi sedan skulle äta men det kanske bara var bra…?
Allt mjöl tvättades och borstades bort och så fick vi kliva in i den lilla restaurangen.
En pizza lyckades jag göra men det var med tydliga ”stödhjul” av pizzabagaren för han hade verkligen noll tilltro på mig 😂
Här blev vi sittande i 2,5 timmar och åt oändligt många olika godsaker.
Please try this at home: pizza med Fiore di latte, kallrökt lax och lyxig svart kaviar. Hallå i min lilla låda!
Promenad med både fönster- och äkta shopping genom staden.
En snabb kaffe på Gran Caffe Gambrinus och livet var komplett.
Mimi visade sina favoritställen för kaffe, glass och kökshopping. Oddur visade sina favoritklädbutiker. Då det bara var två herrar med i sällskapet så gick de besöken snabbt.
Il Gelato Mannella. Glöm aldrig det!
Och om du sett Netflix-serien Ripley kan känna igen denna trappa…
Jag måste nog se om serien nu.
Jag köpte tre citroner, ett paraply och tolv ljuvliga små glas. Längtar så efter att få använda dem. Och citronerna var så sådan jag kan göra lemon bread av. Som jag skrev om HÄR.
Hela det underbara gänget: Louisa och David från Australien; Lisa och Michael från New York; Holly och Lauren från San Fransisco; Christine och Sandra från Schweiz; Susan från Kanada; Inga, Beth och Aija från Seattle; Pascale, Shanti, Alisa och Marci från LA; Brigitte från Danmark; Chiara från Italien men bor i Schweiz; Gabriella från Sydafrika men bor i Portugal. Och så jag!
Ombyte på rummen och sedan en kort promenad bara över gatan till en fisk- och skaldjursrestaurangen Zi Teresa medan regnet började falla.
Nästan exakt efter vi klivit in öppnade sig himlen. Ett praktregn som sedan skulle visa sig ge med sig en överraskning…
Vår fjärde måltid tillsammans och gänget hade verkligen blivit bekväma med varann. Samtalen gick så mycket lättare än kvällen innan och stämningen var otroligt hög. Fantastisk mat, massa goda viner och skratten ekade.
Jag kom mig själv med att känna mig otroligt bekväm. Som om vi alla känt varann länge och väl. När det är så här att man ska sitta bredvid varann i många timmar, som de italienska måltiderna är, är det inte säkert att man känner sig bekväm med främlingar men kanske en kurs som den här just lockar en ganska homogen grupp?
Att kärleken till mat, dryck, kulturer, möten är gemensam och att olika nationaliteter och åldrar inte spelar någon roll. Att jag skulle sitta och skratt högt ihop med en 65-årig kvinna från Toronto hade jag nog inte trott.
Plötsligt skriker flera kvinnor i andra änden av bordet högt. Jag flyger i luften av skrämsel. Vad händer???
En kackerlacka hade sprungit upp på nåns ben och tagit sig upp på bordet. Och sedan kom en till. Skriken ökade. Vi på min ände bara skrattar.
Tre kvinnor från Los Angeles står på sina stolar och skriker. Lisa från Brooklyn tar av sig sin sko och dödar tre kackerlackor på raken utan att blinka. Vilken kalabalik och dramatik!
Restaurangägaren trodde det kraftiga skyfallet hade fått fart på kackerlackorna som då sökte skydd från de stora pölarna som blev. Ja eller nåt sånt…
Regnet hade slutat och det var varmt. Några sa att de ville gå vidare, gå ut. Jag ville bara gå in. Till mitt hotellrum för jag var slut som artist. Att mingla i barer och dra runt i gränder är något jag älskar men om inte energin finns är det inget att göra. Och nästa dag skulle ju bli den sista så här gäller det att hålla ihop! Ladda om för båttur ut i Medelhavet!
