Du känner nog till Capri. Kanske även Ischia men det finns fler öar här vid Neapels kust och en av dem är Procida. Liten, hemlig och alldeles ljuvlig. Här hyr Mimi och Oddur hus på sommaren och blivit vänner med restaurangägare och några vi nu skulle till.

Om du vill se övriga dagar på min resa kan du se HÄR.

Allt började dock med stor dramatik värdig en dokusåpa. Då vi hade en båt att passa var det viktigt att vi skulle komma iväg i tid och alla var duktiga på att hålla tiden och vi ännu en gång tryckte vi in oss i taxibilarna.

Men vi saknar en? säger nån. Hon skulle bara hämta solkräm, åkte hon inte med er? svarar nån. Åh nej, en borta!!! Och det är då här dramat sker då det blir riktigt dålig stämning med många hårda ord över telefon och sedan när hon väl kommit på plats, för hon hann. Kvinnorna från Kalifornien som inte kände varann innan hade skapat sig en liten grupp och nu blev den då skadad då de inte räknat in alla. Jag som är konflikträdd så det stänker om det förflyttade mig snabbt åt sidan. Så jobbigt det är med ilska, besvikelse och anklagelser. Samtidigt som jag: åh det här är bra början på en bok…

Så, alla i den gruppen blev vänner igen, kramades och löften om att alltid hålla ihop sades. Och bästa av allt att vi hade t.o.m. gott om tid innan båten gick.

Att kliva ombord en båt med Medelhavet framför mig, klarblå himmel och brännande sol fick mig så klart att minnas den underbara båtluffen vi gjorde i början av sommaren. Som nyss men ändå evigheter sedan.

Väl i hamn var det godsaker beställda på Mimis favoritfik Paname. Ännu en gång var det ”a snack before lunch”. Kanske ska bli en vana med söta bakverk nu.

Jag hade aldrig hört talas om Procida men blev verkligen tagen av den söta ön med den ännu sötare staden. Pastellfärgade hus och mysiga gränder.

Det här med vilka man väljer till helgon… och skoja inte att jag var nyfiken på att trycka på knappen 😂

Hamnstaden som vi kom till liksom övergår i en stad på andra sidan ön. En gata från en hamn till en annan. Och där då på andra sidan var vår plats för dagen. Nu skulle det göras ravioli.

Vi fick alla ta på oss förkläden och så satte kursen igång.

Mimi och Salvatore, ägaren av familjerestaurangen och hotellet San Michele, hade satt samman en lunchmeny där vi alla tillsammans skulle laga den.

Okej, ska försöka ta in detta: Att stå på kajen i Italien vid Medelhavet och göra ravioli ihop med min idol och samtidigt få sippa på en Aperol. Vet inte om mycket kan slå det här faktiskt.

Sedan efter allt slit (?) fick vi njuta av allt gott vi lagat. Jag slukade den enormt goda räkraviolin vi skapat utan att blinka så den fotade jag inte. Då förstår du hur i gasen jag var som glömde…

Men den goda färska fisken och den otroliga kak/glassdesserten fick jag med.

Efter maten fick vi möjlighet till två val: Se byn och shoppa samt gå på museum ihop med Mimi eller åka en av båtarna Oddur hyrt och bada. Så klart jag valde båt.

Han som är islänning kanske har bra vana av båtar sedan födseln men jisses vad han körde. Sandra som var med på båten (5 pers per båt) hade teamsmöte samtidigt och jag måste säga att det var det proffsigaste jag varit med om. ”Thank you all for coming in and reporting…” försökte hon säga samtidigt som båten flög fram över Medelhavet.

Vilka otroliga vyer vi fick se och uppleva. Vi åkte till ön bredvid, Ischia och såg så vackra hus. Och inte nog med det – helt plötsligt ser jag en fena skära genom vattenytan och en stor kropp böjer sig samtidigt som det sprutar vatten. ”Men, titta en delfin!” skriker jag men vi alla enas om att det inte alls kan vara en delfin. Den var på tok för stor samt svart. Senare fick jag höra att det var en Långfenad Grindval. Så himla häftigt.