Liten utflykt till Brostugan & Drottningholm

Lördag, bra väder och några timmar att göra något bra med. Där hade vi förutsättningarna för lördagen. Äldste sonen var på aktiviteter och det var fotboll på eftermiddagen för lillkillen.

“Kom så åker vi till Drottningholm”, sa vi till de två barnen. “Nej vi vill inte”, svarade de tillbaka. “Ja men ni har inget val – nu åker vi!” konstaterade de två myndiga i sällskapet. Surmulna miner fast så fort vi satte på bra musik i bilen var allt bra igen. Tänk så enkelt det kan vara ibland. Bara in och igenom, som jag brukar säga.

För att inte utmana ödet allt för mycket började vi med lunch på Brostugan som ligger på Kärsön, ön innan Drottningholm.

Så fint påskpyntat utanför. Sånt som piggar upp i dessa tider.

Detta är faktiskt också mitt livs första arbetsplats. Här plockade jag disk, fyllde på raderna med arraksbollar, mazariner och franska våfflor när jag var 13. Jag hade slagit upp Gula Sidorna i telefonkatalogen och bokstavligen ringt cafe efter cafe tills jag fått napp. Tur det var ett ställe som låg nära hemmet, ha ha.

Så det var lite av en tidsresa att gå in här. Jo, jag har varit här sedan dess men minnena kom verkligen tillbaka nu.

Påskkärring sedan 1974. Med för dagen extra stor rosett runt halsen.

ett stycke klassiskt påskris.

Franska våfflor. Detta var höjden av lyx när jag var liten. Så galet goda och frasiga. Och så det där lagret socker ovanpå rånen/våfflorna. Mums!

Pajer i långa rader. Men vi tog först stadig lunch för att sedan fika. Allt i sin lagliga ordning.

Mitt gäng med Nockebybron i fonden.

Brostugans utegrill var igång. Nästa gång får det bli burgare. De såg supergoda ut.

Vår mat var inte så dålig i och för sig den heller.

“Ska ni inte gå och kolla in lekplatsen?” frågade jag. “Men mamma, jag är snart 11 år!” svarade dottern. Ca 7 minuter senare var det två väldigt glada barn som inte ville lämna lekplatsen. Så kan det vara, ha ha.

Hej då Brostugan. Tack för denna gång och för livets hårda skola way back in -86.

Över en bro till till Drottningholm. Och här flaggades det att kungen var hemma. Han som dagen innan fått sitt 9.e barnbarn. Grattis!

Vi har varit här många gånger nu, både vinter och sommar, och det är alltid så vackert.

Fälten, sjöarna, träden, det lite vilda och den väldigt organiserade parken.

Och för ett ögonblick kändes det som om vi var utanför Paris. Ljuset, diset kändes kontinentalt.

Den störste och den minste.

“Undrar vad detta är för vårblomma?” sa jag.

“Det kan jag kolla” sa dottern och tog upp mobilen med ett Snapchat-filter. Ja jösses – dagens ungdom.

Nu ska det tilläggas att jag är ganska bra på blommor, speciellt vårblommor. Oftast behövs det inga filter för mig. Men nu känner jag att jag verkligen vill skanna blommor hela sommaren. Det ska bli kul.

Gotland var på besök och höll vakt.

Uppe vid slottet finns det olika paviljonger och annat. Allt var corona-låst men här kunde vi kika in i en. “Varför hade de sådana där hattar?” frågade sonen. Han menade peruker. Rimlig fråga ändå.

Sen var det snart dags för fotboll så läge att gå mot utgången.

Om du känner av allergi nu är du inte ensam. Det är tydligen rekordhöga halter redan nu. Och dessa tunga stora alhängen var ett bevis. Som gult puder i luften.

Tack för denna gång Drottningholm. Vi kommer snart igen. Då med picknickfilt.