Det är de så kallade oxveckorna. Plånboken är tunn, det är långt till nästa ledighet och det är mörkt nu. MEN! Hallå – hur vackert är det inte exakt just nu? Jag kan inte se mig mätt på allt runt oss. Kanske det är just det här vi behöver i denna tid?
Det här är vår lilla glänta precis mitt emot vårt hus. Jag behöver alltså bara ta några steg för att få detta vackra och samtidigt vara 20 minuter från Sergelstorg. Det är mäktigt att få dessa två världar måste jag säga.
Och det blev ju inte sämre ner för gatan där himlen öppnade sig och solen tittade fram i det kalla diset. Jag är inte säker på vad det kallas men engelskan gloria: halo tror jag är rätt ord. Orkar inte googla… Tre strålande solar behövs i den isande kylan.
Sen blev det molnigt igen men fortfarande rasande vackert.
Räven raskar över isen?
På andra sidan vattnet bor Kungen. Så vackert Drottningholm är i vintern.
Julpyntet är kvar för att det är så mysigt att ha när det nu är så vitt, kallt, kalt och vintrigt där ute. Men när julpyntet…
… börjar blomma kanske man ska fundera på att rensa?
”Kan man få fira jul nu istället?” undrade maken. Det är nt med all snö som sätter stämningen. Och det juligt röda gör sig bäst med kallt där ute.
En tid att njuta och ta det varsamt tänker jag. Jag hoppas jag kan hålla mig lugn. Får se.
