Helena Lyth

En blogg fylld med inredning, pyssel, recept och allt annat som kan få dig inspirerad.

3 september, 2015

Låt oss göra allt vi kan!

Jag gråter nu varje dag. Alla dessa bilder på oskyldiga barn som mött döden alldeles för tidigt och under den korta livstiden fått möta så mycket krig, rädsla och flykt. Mitt hela inre blöder och jag vill skrika ut till alla i hela världen: Hur kan vi låta detta ske, hur kan vi människor göra så här mot varann!!??  HAR VI INTE LÄRT OSS AV HISTORIEN? Är vi inte bättre än så här?

Jag har nog aldrig känt mig så här liten och maktlös. Kriget har kommit ända ner i min ficka där mobilen ligger och påminner om en grym värld. Hur kan man hjälpa? Vad kan EN person göra. Så klart är det övermäktigt men tillsammans kan vi hjälpa.

Min fantastiska bloggkollega Maria Soxbo mfl har startat det bästa initiativet och jag ber alla att ta del av deras sida Vi gör vad vi kan och ge ekonomiskt bidrag eller samla in saker. Tex nu är det en skoinsamling  11-12/9 i Kungsträdgården.

UNHCR är FNs flyktingorgan och har musklerna att finnas på flera platser och är där de behövs. Att bli deras månadsgivare är det minsta man kan göra.

Hjälp på plats i den mest kaotiska situationen är vad som behövs i första hand. Sedan är det hjälp här för de som kommer hit att få känna fred och framtidshopp. Det finns möjlighet att bli familjehem till ensamkommande flyktingbarn. Kolla med din kommun. För stockholmare finns info HÄR

Ni har sett bilderna och ni har känt smärtan och sorgen. Jag kan för mitt liv inte lägga upp dessa bilder för det gör för ont. Den här filmen är med skådespelare men av vad vi sett i medierna är den överensstämmande med de verkliga bilderna.

[youtubeplay id=”RBQ-IoHfimQ” size=”medium”]

Jag vill be alla som tvekar på att vi kan ta emot fler i Sverige att verkligen tänka igenom tanken. Hur kan vi neka familjer att få fred och framtid?  Att Sverige är ett land folk är beredda att lämna allt och fly för sina liv för att komma till är något vi ska vara stolta över. Vi ska visa resten av Europa att vi är ett land av värme och välkomnande.

Igår på tunnelbanan hem satt jag snett emot en kvinna i 60-års åldern som bar en t-shirt med texten Absolut svensk och med en bild på svenska flaggan. Var hon står politiskt var det ingen tvekan om. Hon står inte för det jag kallar Absolut svensk. Tvärt om. Hur kan man kalla sig medmänniska när man gör skillnad på just människor?

Låt oss tillsammans göra vad vi kan!

 

 

________________________________________________________

Följ mig gärna på Facebook: facebook.com/hemmamedhelena
Och på Instagram heter jag @helenalyth

 

Comments (1)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.