Rädisor med flingsalt är ett lika säkert vårtecken som den första sädesärlan jag såg för någon dag sedan. När primörer dyker upp i grönsakshyllan vill jag bara köpa dessa och liksom ta ett bett av sommaren.
När jag var liten berättade min pappa för mig att något det bästa hans pappa, min farfar, älskade var rädisor med en rejäl klick rumsvarmt smör och sedan lite salt på. Nu ska det för historiens skull berättas av min farfar aldrig tillagade något mer än, väldigt otippat, hummersås i köket. Vad jag förstått så åt han mest konserver så detta är en kär berättelse.
Minns med värme hur jag och pappa satt i köket med rädisor, smör och saltkar och knaprade. Nu kan rädisor vara riktigt peppriga och då gör smöret verkligen sitt jobb om man vill dämpa det.
Som vuxen vill jag ha hettan och det känns inte heller lika lämpligt att klicka på matsked efter matsked av smör (hur tänkte pappa egentligen??) längre så salt duger gott.
Gillar att låta lite av balsten sitta kvar som handtag typ och sedan doppa lite lätt i saltet.
Nu har det blivit en vana att ha rädisor framme och barnen vet att ibland är de superstarka och andra gånger inte. ”Är de här starka?” frågar sonen för han gillar dem som är milda. Annars får de vara.
Jag har ju inte kommit till några grönsakstorg på sista tiden men nästa gång hoppas jag hitta de gröna, syrliga plommonen som går under namnet Erik där. Skrivit om dem HÄR. Nu har jag fått lära mig att erik ju är ordet för plommon på turkiska (tror jag, rätta mig om jag har fel). Äts på samma sätt som rädisorna minus smör och är så goda. De måste du testa om du inte gjort.
