Fransk frukost, Monets näckrosor & lite shopping

Till skillnad från den korta Lyon-vistelsen så skulle vi vara här i Paris i fyra nätter så egen frukost är då på sin plats. Varor på närmsta Carrfour köptes första dagen men på morgonen gör vi som fransmännen – går till boulangeriet för färskt nybakat bröd. 

Lite fnissigt att jag hade min mest franska randiga tröja på mig. Kände mig väldigt Pariskompatibel. 

Att gå ut tidigt i en storstad är alltid så häftigt. Borta är alla ljud, alla människor och man ser stan på ett helt annat sätt.

”Vårt” hus…

… med den vackra blå porten.

Härligt att bulla upp en fransk frukost ”hemma”. Saknades bara en Le Monde kan jag tycka.

Vår resa i Frankrike har så här långt varit mycket fokus på mat, upplevelser och att se städerna vi varit i. Nu behövdes det lite kultur och vad kan då vara bättre än Orangeriet med de magiska tavlorna av Monet? 

Och vad skådar vårt öga när vi närmar oss? Eiffeltornet så klart! Förra resan så hade vi en tävling om att den som först såg Eiffeltornet skulle få en klubba. Denna gång vann tydligen jag men nån klubba fick jag aldrig…

Vi kom från ett snöklätt Sverige, landade i ett enormt blåsigt men vårfint Lyon så vi var väl klädda för något mellanting av det. Det skulle vi inte ha gjort för oj vad varmt det blev i ett huj. På vägen från t-banan till Orangeriet åkte plagg efter plagg av. 

Maken hade bokat biljetter till kl 11 och vi klev rätt in utan några köer. Det var första gången för mig där och jag har fått höra av alla som besökt Orangeriet och sett Monets stora näckrosmålningar att det är något helt magiskt. Och jag kan bara skriva under på det.

Jag var dock inte medveten om att målningarna var unikt gjorda för detta hus, Orangeriet. Det var en gåva till staden efter första världskriget. Tavlorna sträcker sig runt väggarna i två ovala rum med ett helt unikt ljusinsläpp uppifrån. Jag blev helt tagen. Detta är som att bli kramad av skönhet. Barnen var dock inte lika övertygade…

Vi tog även utställningarna som fanns i källaren men sen tog barnens kulturtålamod slut. Med svala nyköpta drickor gick vi ut. Då ringlade köerna långa långa. Där hade vi tur.

Värmen hade slagit till rejält och vi tog en paus på stolarna i Tuilerierna med utsikt över Louvren. Med tanke på barnens tålamod för en utställning så var de glada över att vi inte bokat Louvren som ju är gigantiskt. Nej, den där glaspyrmiden är inte hela museet – det är ju bara entrén.

Efter en lunch på en liten vietnamesisk restaurang så var det lite shopping som stod på schemat. Jag fick med mig äldste sonen till Astier de Villatte.

Jag lovade med att förra gången fanns det en sött mops där. Och det gjorde det även denna gång. Han har ett speciellt band med djur, det vet jag, och denna lilla goding sökte upp honom på en gång och satte sig vid hans fötter. Den lille mopsen hette Avril. Passande namn att möta i april.

Jag köpte mig ett underbart fat att ha i matsalen hemma. Bad att få det välinpackat och med en bön till högra makter hoppas jag fatet klarar resan hem.

Sedan skulle vi möta upp de andra och på vägen fylldes energin på med macarons från legendariska Ladurée.

Operan är alltid så där tappa-andan-vackert. Och här tappade vi lite energi så vi vände hemåt för att ladda om.