Tillbaka i vardagen med hull å hår. Eller nej, för jag känner mig inte riktigt närvarande. Jag har helt fel klockslag i kroppen mot vad urtavlan på armen visar. Min kropp vill lägga sig å läsa färdigt mina pocketböcker men hjärnan säger att det är vid datorskärmen jag ska vara.
Så då får jag väl lyda brain-bossen då.
Det tog inte ens en dag innan jag redan missat mig både som företagare och mamma. Det här med att vara sin egen, inte ha en chef eller kollega som påminner och styr upp en är inte alltid det lättaste för mig. När jag nu efter lång semester kommer hem så ligger ett brev från Skatteverket där och säger massa saker jag inte förstår. Men så mycket förstod jag att jag missat en sak. Tur jag har världens bäste redovisningskvinna som säger ”Inga problem, det fixar jag!” Andningen återgick till det normala. Det var inte så farligt som det verkade.
Och sedan skulle yngste killen ha med sig sitt papper med läsläxan första dagen i skolan. Tror du jag hittade det pappret då??? Tur vi hade löst det lite på eget sätt så han ändå gjort läxan. ”Inte rätt men på mitt sätt” som man kan säga.
Jaha, hur ska detta gå nu då? Sommaren skriker utanför fönstret, jobbet fullkomligt ropar sig hes från mejlen och jag står där med tankar om att klippa gräsmattan, sätta en deg och ta kidsen att meta vid bryggan. Och samtidigt vilja kicka some ass och göra allt jobb jag inte hunnit/kunnat. Men va fasen, sluta babbla – börja jobba för jag har ju världens roligaste jobb och denna höst blir väldigt kul dessutom. Det ska jag återkomma om.
Formex nästa vecka, det brukar alltid kicka igång min hjärna rejält. Det ser jag fram emot.
Så nu, tar vi tag i vardagen och unnar oss sköna pauser med gofika.
