Sedan vi flyttade från stan så är det där med att ta en enkel kväll på stan minimerats till nästan obefintlighet. När vi bodde i stan var det vid St Eriksplan och Rörstrandsgatan som är en bubblande gata full av liv med uteserveringar och avstängd gata så hela stråket är en enda stor social yta. Inget jag vill flytta tillbaka till men kan sakna närheten till det stora sociala, möjligheten till liv utanför hemmet.
När vi firade våra vänner på 50-års festen i början av sommaren gav vi dem en kväll på stan i present. Mycket bra att liksom kidnappa dem i vår egna önskan om att få gå ut, ha ha.
Bowlingbana och bordsbokning ordnades och att sedan kvällen bjöd på fantastisk sensommarvärme gjorde liksom det hela än mer exotiskt.
Du kanske känner igen dig i detta: det finns några plagg i garderboden som bara passar några få dagar på året. Inte i storlek utan i temperatur och stämning att använda det i menar jag. Som mitt klargröna linne med spagettistraps (heter det så?). Ett mycket gammalt linne jag har som åker fram när temperaturen är som vid Medelhavet och min hud intagit en viss somrig färg. Då passar det. Och denna kväll var det alltså dags. Ses om ett år igen lille grönis…
Jag ser ju måttligt road ut här, ha ha. Men jag fick skynda mig att få in mig, maken och loggan till Birka bowling på samma bild då det var en strid ström genom dörren medan vi väntade in våra vänner.
Och just det, det var det där med bowlingskor. Maken hittade sin storlek 50. Inte så välanvända om man så säger.
High fashion eller vad säger du?
Bubbel och bowling. En mycket trevlig kombo. Detta ska det bli repris på.
Jag minns hur otroligt jobbigt det var förr när man skulle bowla. Att räkna ut var ju sjukt svårt. Strike räknades först nästa omgång, spärr gav nåt annat och ja allt vad det var. Så smidigt nu, inte ens namnen behövde vi skriva in – de var redan med när vi klev fram till banan.
En stilstudie i bowling från Fru Lyth. Och jag kom på en hedersam bronsplats. Eller näst sist kan man också säga. beror på om glaset är halvfullt osv.
En timma senare var vi klara och tur det för det var så länge vi hade banan. Vi gratulerade vinnaren och klev ut i värmen igen på Rörstrandsgatan. Nu skulle vi ner till Sveavägen.
För där hade vi bokat bord på L’Avventura. En helt underbar italiensk restaurang i en gammal biosalong. En favorit hos mig och maken men jag ser att jag aldrig lagt upp något på bloggen om det. På tiden då tycker jag.
En av Stockholms allra vackraste restauranger och maten är helt i samma klass. Ja allt är bra.
Hej och välkomna, här kommer jag med lite ost!
Så klart gör man som man vill men det är ju så härligt att beställa in en massa godsaker och sedan dela. Lite skinkor, burrata, oliver, musslor mm. Och observera det helt underbara porslinet.
om du eller någon i din närhet fyller år så är det absolut hit du ska och säg till personalen för här vet de hur man firar.
Mitt mussel-år fortsätter. Fast i pasta. Och jag måste säga att detta var de största hjärtmusslor jag någonsin sett. En Pasta Vongole är ofta med ganska små och pilliga vongoles men dessa – wow så matiga.
Vodkapastan och delizie. Ett måste. Båda två.
Sedan var det vidare ut i natten. För oss var det liksom sluttampen på kvällen, natten men jag kände hur alla 20+ bara var i början av en riktigt härlig sommarnatt. Jag skulle här kunna bli nostalgisk och få ett sting av avundsjuka men nej, jag är så glad för mina twenty-something och toknöjd med att få tacka stan för ett kärt återseende och åka hem till tysta förorten igen.
Men först ett spännande glas vin på vinbaren Grus Grus, som jag i alla fall bloggat om förut HÄR.
Sen fick det vara nog med cityliv för denna gång. Hem till vakna barn och kramar. Två härliga världar att få vara i.
