En rolig dag förra veckan med workshop på morgonen och författarmingel på kvällen. Hela kostcirkeln var med kan man säga.
Jag började dagen med att resa till Paris, ja det kändes i alla fall så där på boulevarden i solen, även kallad Karlavägen.
Inne i butiken Bookbinders var det uppbullat med frukost och skolbänkar. Det var fina Rim som var vår fröken för dagen.
Jag är inte ovan vid att använda pennor och att skriva men någon vidare handstil har jag aldrig haft. Jag har, när det behövts skrivas snyggt som namnlappar och skyltar, snarare ritat bokstäver. Varje bokstav för sig, inte haft något flöde i pennan. Kan man lära en gammal hund sitta?
Okej, lektion ett: lär dig grundformerna. Så det är alltså inte att skriva utan göra som jag gjort – att tänka på bokstävernas grundformer mer än bokstaven i sig.
Inte lätt att lära sig på nytt måste jag säga så detta kommer ta många lektioner men nu har jag fått med mig bra material att plugga med.
Något Rim är beviset på att man kan. ett intresse och hobby under mammaledigheten har nu gjort att hon har en ny karriär som kalligraf och illustratör. Hon är verkligen fantastisk.
Sedan var det hem för att jobba undan en massa och ladda om för kvällen. För då var det mingel på Sveavägen och hos Bonnier.
När jag åkte hemifrån var det spöregn och Råå gränsen till minusgrader så min våriga outfit fick bytas till en vintrig sådan. Väl på plats var det vår igen. Aprilväder!
Tajmade in Clara i hissen som kom ut med ballonger. Clara som jag haft nästan daglig kontakt med under senaste halvåret i samband med bokens lansering.
Fullt av författare och förlagsfolk. Den fest jag var bjuden på i somras var en större sak med formgivare, fotografer, översättare mm. Dvs alla som Bonnier jobbat/jobbade med under 2022/23. Nu ”bara” för författarna. Du kanske förstår hur tacksam och ödmjuk jag är över att få vara en av dessa.
Lite större och pampigare än min bokreleasefest jag hade i samma lokal, ha ha.
Stort tack alla vänner på Bonnier för en supertrevlig och generös fest.
Är kalligrafis den feminina varianten av yrkesbenämningen kalligraf (eller heter det kalligrafist?). Ändelsen på kalligrafis kändes inte så eh… positiv. 😉
Kalligrafinna, kanske? Eller det kanske ”bara” är ett bihang till den manlige yrkesutövaren? Kalligrafska? Kalligrafös? Kalligrafissa? 🤪
Nä men titta, jag har helt och hållet skrivit fel. Det var inte alls meningen att sätta någon titel kopplad till kön eller liknande.
Kram
Helena
Ja, så kan det förstås bli ibland. 🙂 Och jag avsåg absolut inte att elda på nån ev. genusdebatt utan funderade bara i ordbildningens banor utan större allvar, och utgick från servitris, dansös, sköterska, doktorinna etc. (Själv lyckades jag idag med fadäsen att avhandla ett visst ämne på jobbmöte, men hade kallat en del kollegor till möte om nämnda ämne först nästa vecka. 🙈 Ingen av de närvarande på mötet hejdade mig heller. Och sen gick jag och grymtade om att folk väl ändå kunde bemöda sig om att svara ordentligt på möteskallelser – innan de faktiska förhållandena gick upp… Läs mer »