När jag var liten ville jag bli flygvärdinna. De som alltid var så vackra, trevliga, välklädda och fick resa över hela världen. Det var helt klart mitt drömyrke. Och de fick ju äta den mest fantastiska måltiden av dem alla – flygplansbrickan!
Stunden när en bricka ställs framför en där i den trånga flygstolen var magisk. På en sådan liten bricka fanns en trerätters samt dryck och allt porslin och bestick man behövde. Min typ av Kinderegg! Som jag älskade denna stund och bricka. Två gånger per år skedde det – söderut på charterresa, med ett stort äventyr framför mig och sedan tillbaka igen med salt solbränd hud och längtan om att komma hem.
Då mina föräldrar inte hade körkort, sommarställe, båt eller något annat så var det en årlig charterresa till Medelhavet som var vår sommarhöjdpunkt. Så dessa stunder var mycket efterlängtade och en första milstolpe längs denna resa var så klart då brickan med iskall förrätt, skållhet huvudrätt och fuktig efterrätt.
Nu när vi ska bila så kommer det så klart inte komma några brickor av leende kvinnor och män klädda i pressade uniformer inne i kabinen till oss. Men kanske jag kan hoppa in och göra något själv, för att ge barnen ett lite roligt minne?
Så klart jag ville göra det. Jag handlade lite blandat gott och rumstempererat-anpassat för att dela upp i tre påsar för barnen.
Litet chipsrör, runda ostar, kex, gifflar, dryck, fruktklämmis och vattenflaska. Inga speciella grejer men tillräckligt mycket gott och överraskande för att barnen skulle bli pepp och förhoppningsvis ge ett minne av picknick i bilen. Något att mysa med när Europa svischar förbi utanför fönstret.
