Jag kommer hem och hör från köket hur dotter och son gör något där. Detta var vad jag såg:
De fixar eget mellis och med van hand vispar ihop en pannkakssmet.
Jag kände: My mission is done! Om jag lyckats förmedla något vidare till nästa generation så är att skapa i köket helt klart något jag blir stolt över.
Och när jag tittade på dem så fick jag ett slag i hjärtat av det lite kraftigare slaget. Har jag inte sett denna bild förut?
Jo, det har jag…
När vi gjorde pasta tillsammans 2018. Ett tidshopp som hette duga. Hur kan det redan ha gått 6 år???
Nu behövs det inga pallar för att barnen ska kunna jobba vid bänken.
Om man lagar pannkakor själv får man också välja tillbehör själv. Då blir det av det sötare hållet tydligen. Och dottern tyckte att flytande smör från en flaska var en god idé. Ja se den ungdomen…
Time goes too too quickly. I would love to have stopped it at certain stages so I could revel in it and enjoy even more!