Igår så var jag och äldste sonen på den Koreanska festivalen som gick av stapeln i Kungsträdgården. Jag hade ingen aning om detta eller vad det skulle innehålla men sonen som är sugen på att kolla in det mesta med olika kulturer och gärna allt med mat hade koll. Jag svarade ja och vi åkte in, perfekt att fylla huvudet efter den festfyllda cykelfesten kvällen innan…

Det som slog oss så fort vi klev av t-banan vid Sergelstorg var hur otroligt mycket folk det var där. Söndag, sol och dagen innan lön borde väl inte ge så mycket folk hade jag trott men det var folkmassor överallt. På Sergelstorg var det event och uppträden för Ukraina men sonen ville vidare så vi tryckte oss genom folket där.

Väl uppe på Hamngatan var det tydligen något Pokemonevent för det var så många som stod med sina mobile och ”fajtades”. Jag var så förvånad och överraskad av alla människor. Nu kändes Stockholm verkligen som en storstad. Men det var inget mot vad som skulle möta oss i Kungsträdgården.

Jag har nog aldrig sett så mycket folk. Stora scenen var i full gång med olika föreställningar och nedan för det var det 20 olika matstånd samt minst lika många till med kampsporter, hantverk, butiker, resebolag, språkkursinformartion och mycket mer.

Vi ställde oss i matkö men det var helt galet lång kö. Vissa hade traditionell stå-i-fysisk-kö, andra hade QR-kodskö och andra hade beställ och stå i kö-system. Den sistnämnda hade vi nummer 1002 och de levererade mattallrikar på nummer 634 så det gick ju inte. Men vi tog den med QR för det kändes smartast och smidigast.

Då vi var i Japan i våras så är det lätt att tänka oss tillbaka dit men det är ju olika för Korea och Japan med liknande mat. De japanska ristrianglarna som är fyllda med olika saker, tex tonfisk, de sk onigiri har jag längtat efter sedan dess. Nu fick jag en sån fast den koreanska varianten samgak-gimbap.

Från scenen var det olika musikuppträdanden och det slog mig hur jag inte alls har hängt med i den koreanska hajp som är nu med K-pop. Upp kommer ett K-pop-band Mimiirose och publiken exploderar. Jag blir helt drabbad av den lycka, främst, tjejer visar. De dansar, hoppar och sjunger med för full hals.

Vi går runt och kolla på alla olika stånd och utställare. Då äntrar en DJ scenen och spelar olika låtar. Om publikhavet hade exploderat innan så var det ingenting mot det här. Jag blev så otroligt rörd av att se den enorma lyckan tjejerna utstrålar så jag börjar gråta. Jag kan liksom inte hejda mig när detta sker. När andra blir glada, vinner, överväldigas, överraskas så kan jag se på och bli så rörd.

Vi åt nog lite mindre än vad vi hade trott när vi gick in på festivalområdet pga alla köer men det kanske var bra för maten är rätt mäktig så vi insåg att vi var mätta ändå. Så vi gick tillbaka till Sergelstorg för att åka hem.

Där var nu den manifestation för Ukraina i full gång och hela torget var fyllt, finansborgarrådet Karin Wanngård talade och körer sjöng. Ja, jag grät igen.

För att avsluta vår koreanska vända så gick vi in på AM Store vid t-baneingången. Jag hade aldrig varit där men insåg genast att jag hade hittat en ny favoritbutik. Enormt stor och med exakt allt du kan önska från Asien. För AM = Asian Market nämligen. Kön även där var otroligt lång så vi fick lägga tillbaka den kimchi och tofu jag plockade på mig. Jag får gå tillbaka annan dag i lugn och ro, när inte stan är fylld av event.