Har du haft en sådan där milstolpe, deadline du jobbat till och mot? Ett datum där ”allt ska vara klart” som om du haft en linje i kalendern där allt efter den kommer bli lättare? Det är där jag nu är och jag står här och bara: jaha, och nu då?

Det är en konstig känsla att vara vid det datum jag har haft så länge som mitt mål. Det är lätt att det blir ett vakuum när något man jobbat med sedan länge är klart och levererat. Det jag i månader haft fullt upp med, avbokat saker för att hinna, prioriterat bort saker för, nu är slut.

Som frilans och egenföretagare så är alla jobb som jag får det viktigaste för stunden för jag kan inte lita på att någon annan gör jobbet om jag skulle bli sjuk eller skadad. Allt är så sårbart, vilket inte är någon nyhet för alla som driver företag. Men intressant hur viktigt det blir just när jag för i vinter blir exakt 10 år sedan jag sa upp mig för att bli egenföretagare.

Jag känner nu när jag skriver att jag inte riktigt har någon mening med detta inlägg mer än att jag inte kunnat förmå mig att lägga tid på bloggen senaste dagarna då jag haft min viktiga deadline. Samtidigt som jag har massor av inlägg i mitt huvud som vill ut. Jag måste nu börja sortera och försöka få ordning på allt. Men också känna stolthet över att jag faktiskt rott allt i hamn.

Att fira och vara nöjd har aldrig varit min grej. Det är som att ”jaha, då var det klart, det var väl bra. Och nu då?” Så har det varit när jag skrivit mina böcker vilket jag är ledsen över att jag inte riktigt kunde fira där och då. Det var som att ”det var väl inget, att göra en bok har ju massa människor gjort, varför ska jag fira det?” Inte stanna upp, alltid vidare. Men nu är jag trött. Väldigt trött. Så jag kanske borde stanna upp? Och kanske försöka sova ordentligt. Det är väl det ultimata firandet ha ha. Att lyxa med tid, att sova lite mer.

Ja ja, hursomhelst, nu lät jag fingrarna löpa över tangenterna för jag behövde snacka av mig tydligen. Och med det få upp ett inlägg och hoppa upp på sadeln. För; och nu då???