Det som piggar upp nu, listan

Så klart ska feber och förkylning slå till när man minst önskar det. Men när önskar man det då? Kan inte komma å nån gång jag känt: det hade suttit fint med en förkylning nu faktiskt. Men efter en riktigt intensiv period med många möten, resor, aktiviteter och privata åtaganden så är det nog inte så konstigt om det slår till. Då har jag lite saker jag gillar lite extra nu, kanske du också behöver piggas upp?

Det är säsong för mimosa. Frossa i de gula ulliga bulliga bollarna!

Och när du ändå är i blombutiken så får du med dig något som får sprida vårkänsla.

Jo det blev semlor igår men icke sa Nicke att jag pallade baka. Himla härligt att då ha bageri på gångavstånd. Får be nån familjemedlem ta med sig några fler vägen hem. Varje dag!

Jag sa ju att jag skulle bli kulturtant 2026 och jag tycker det går rätt bra. Jag fick tack vara min vän Tina se förhandsvisning av Elektra på Teater Giljotin. Det är något välgörande med att vara i nuet som det är med en pjäs. Man drabbas på ett helt annat sätt. Mer sånt när friskheten är åter.

Jag är besatt. Det är numer inte många tv-serier som jag räknar ner till när nästa avsnitt ska sändas men The Pitt håller mig i ett järngrepp. Sjukhusserier är som bekant alltid ett vinnande koncept men den här är så befriad från smaskiga kärleksrelationer, interndrama (jo lite måste det vara) och tillrättalagdhet. Varje avsnitt är en timma på arbetsskiftet, så 15 avsnitt ger alltså 15 timmar på sjukhuset. Jag är fast och det stör mig så att avsnitten släpps torsdagar kl 21 i USA vilket ju är mitt natten för oss.

Vänner. Jag tror jag har skrivit det någonstans tidigare under det här året men minns inte var men jag har absolut försummat mina vänner. 2026 ska vara ett år med närvaro IRL. Kvalitet före kvantitet. Jag har, utan att gå in på det privata men, fått känna av hur förluster kan kännas och då vet man vad som är viktigast och det är ens relationer. Jag har varit vårdslös. Ett sms, ett dm och det kan räcka bara det sker med hjärtat och medvetet.

SLOW. Ett ord som återkommer just nu. Slow reading på sociala medier där folk väljer bort snabba klipp på TikTok, Instagram och väljer att läsa bloggar (!) och Substack. Poetcore är inne:  en romantisk, litterär och ”melankolisk poet”-estetik som förutspås bli en stor modetrend 2026. Stilen betonar långsam livsstil, introspektion och vintage-inspirerade plagg som oversize-blazers, grovstickade tröjor, rynkade kragar och läderväskor i jordnära toner (beige, brunt, grå) enligt Google. Sign me up säger jag.

När jag ser brittiska serier och filmer där det hänt något dramatiskt så säger nån ”Jag kokar lite te så pratar vi om det” och jag kan tycka att te har blivit mitt livselixir. Jag har alltid druckit te men nu är det på ett nytt sätt. Jag mår bra av det. Det är långsamt och jag känner mig lite poetisk så hej – kanske allt hänger ihop???

Är det medelåldern eller bara en flykt från verkligheten som gör att jag blivit lätt besatt av fåglarna i vår trädgård? Jag kan stå och titta på dem alldeles för länge för att vara sunt. Jag har satt upp flera fågelmatare och njuter av att se dem komma till min restaurang. Jösses vad slow jag är…

Ja det var det hela. Kanske ingen vidare deppig lista när jag tänker på det men när man är lite snörvlig och krasslig krävs det inte mycket egentligen för att man ska bli uppåt!