Sommarlovet är över och många minnen ligger nu i lådan som vi kan plocka fram godbitar ur när det är mörkt. Det blir också tydligt när man tittar på lovet som en tid med start och slut. Hur var det där i början av juni och hur är det nu? Hann vi mad allt vi önskat och blev den där träningen, läsningen, önskemålen gjorda? Men framförallt; hur har jag mått?

Det blev så tydligt igår när jag kunde ta en promenad, eller powerwalk som det heter då det ju är träningen och inte bara en mysig promenad. Varför blev det tydligt? Jo för det är på över en vecka jag kunnat gå ordentligt. Jag föll otroligt illa på dotterns konfirmationsdag när jag skulle plocka blommor i slänten bakom huset till långbordet innan mottagningen. En trädgårdsyta som gud glömde och jag behöver vinna på lotto för att få ordning på. Så där gick jag i flipflops och fastnade, föll handlöst ner i stentrappan. Med en sax i handen och alla stenar samt höjden hade det kunnat gå så mycket mer illa än att jag ”bara” skadade knät. Det gjorde så vidrigt ont att jag inte kunde andas. Benet var helt omöjligt att stå på eller böja knät. Men en konfirmation skulle genomföras och då biter man ihop…

Nu igår kunde jag för första gången gå ordentligt och vågade mig ut på en promenad, långsamt men ändå.

Om vi då tar och tittar på hela sommarlovet, ja jag räknar med alla veckor som sommarlov fast jag inte varit ledig mer än 4 veckor. Det började med Koster och där mådde jag dåligt som jag då skrev. Febrig, snurrig och konstig. Började bli orolig för att jag fått borrelia. Lät det vara och det gick över.

Senare på västkusten, på Åstol, bet jag av en bit av min tand. Alltså – finns det något mer 50+??? Jag ringde tandakut men att vara på en ö och vara på resa gjorde att jag lät det vara. Jag tar det i Skåne sa jag. Förträngde allt och har ännu inte gått till tandläkaren. Då det inte gör ont mer än att det är obehagligt med en krater i tandraden så har det nedprioriterats. Åh, måste få in en tid nu!

Sedan i Skåne fick jag ögoninflammation. Så galet konstigt. Först var det att ögonen reagerade på linserna och sedan var det som om jag inte kunde vara där det är ljust. Det är ju en svår sak att undvika när det är sommar i Sverige och högtryck med klarblå himmel. Fick liksom blunda hela tiden. Det var 12 dagar utan linser och jag är så glad över att jag packade med mina solglasögon med styrka. De brukar jag aldrig packa så det var som om jag hade turen på min sida på det sättet.

Och sedan då avslutade jag med ett skadat knä. Är det synd om mig? Nej inte alls. Allt detta var/är ju övergående och inget som förstörde sommaren så det är ingen skada skedd alls. MEN, det får mig att tänka på hur skört allt är.

Du kan vara stark men med ett litet snedsteg faller du och du kan förändra allt. Och i det stora så tänker jag nästan mer på våra barn. Jag har varit så trygg i allt som skett runt dem, allt brukar reda sig och tiden läker sår mm. Men nu är det en ny värld som de möter och väldigt ofta, ja i det mesta faktiskt, så agerar de utan att jag kan stå där med en skyddskudde. Kommer de trilla, lita på fel folk, ta fel beslut? Jag tycker jag skapat starka barn men något utifrån kan ju få allt att rämna. Jag inser hur skört allt är och blir helt plötsligt den där hönsmamman jag aldrig varit. Jaha, då föll jag dit på det i alla fall… Men det är väl en del i att växa det med? Gå på nitar och med det lära sig.

Jag ska i alla fall försöka hålla mig på benen framöver, ta hand om mina tänder och inte pilla i ögonen med smutsiga fingrar (eller vad det nu var som skedde) framöver. Kommer säkert göra något annat dumt. Det kan jag nog lita på…

Då var sommarlovet alldeles strax slut för våra tre trallande troll. Vår äldste börjar gymnasiet, dottern ska påbörja sitt sista år i högstadiet och hela grundskolan och lillebror ska ta sitt sista år på mellanstadiet och få betyg för första gången. Så det är viktiga månader framöver för alla tre. Och här står vi föräldrar och försöker hänga med i allt. Både i skolans alla uppgifter och den sociala biten som är så viktig och kan påverka mer än vad man önskar. Ja jösses vad det händer mycket dessa år.

Jag har sagt det förut och måste säga det igen: jag ska verkligen försöka vara den där föräldern som har full koll på schema, läxor, utflykter, matsäck, gympapåse, prov, kompisar, sportaktiviteter, läger, cuper, anmälningsavgifter, uppvisningar, bedömningar, utvecklingssamtal och se till att de har hela rena kläder. Varje terminsstart säger jag att nu ska jag verkligen ha koll på detta. Likväl vid varje avslutning så känner jag att jag misslyckats massa gånger. Jag fattar inte hur alla andra klarar detta!

Eller gör alla det? Är det så att alla är som jag men inte säger det? Jag hoppas verkligen det 😂

Och jag som jobbat sedan slutet av juli kan känna att jag nu kan verkligen jobba på utan att behöva svara på barnens frågor, fixa lunch och sätta dem i rörelse (läs gömma skärmarna). Jag önskar så att jag hade kunnat ta dem till stranden eller tagit utflykter de här dagarna men som egenföretagare i en skakig värld så får jag lägga min semester där det går och det var i början av sommaren. Jag har ändå lyxen att kunna jobba hemifrån så jag fått se barnen mycket men känt att det varit som att jag slitits mellan två dåliga samveten – jobb och mamma.

Hur som helst, nu går vi in andra delen av året och jag är sjukt pepp. Som du vet så har jag en stor kärlek för den mörka mysiga tiden och jag har så mycket härligt och förhoppningsvis inspirerande att visa här.

Men, tillbaka till nuet: Igår var jag och sönerna ensamma hemma och istället för att dra fram en oinspirerad middag tog jag med dem till den sista dagen på Kulturfestivalen som vi besökte tidigare i veckan. Roligt att besöka samma ställe när det var ett helt annat tempo och utbud. Samma ställe, helt annan känsla.

Som att stora scenen nu var Kungliga operans med körsång av klassiska verk och operasångare, så klart. Men som sagt, vi var där för middagsmat.

Hela Norrbro var fylld av foodtrucks.

Jag valde mat från Kina medan sönerna valde USA och Sverige. Bra blandning.

En lika vacker kväll som tidigare men ca 10 grader kallare.

Lillebror gör sin coolaste min. Tycker kanske han mer ser sur ut 😂

Ingen av dem hade ätit langos tidigare så det var väl på tiden för det. Och jag försöker komma på när jag åt det senast. Kan det ha varit på Vattenfestivalen runt melleniet på exakt samma plats? Så med andra ord galet länge sedan.

Jag verkligen älskar de här ljusinstallationerna och -effekterna. Att ”inreda” med ljus så som att ljusslingor och spottar på träd mm gör sådan skillnad på stämningen.

I Kungsträdgården var det fullt ös med dansband. Så underbart att se alla som dansade loss till Larz Kristerz. Men där så kände vi att det var dags att åka hem, mätta på spännande mat och intryck. Och ett fint avslut på detta lov, redo för den vecka som nu kommer med start på något nytt. Bara att haka på i allt som kommer.